Offentlighetsprincipen satt ur spel – så kallade journalister tysta

Offentlighetsprincipen är ett flagskepp och en av grundpelarna av svensk demokrati. Den transparans som den ger har under en lång tid säkerställt att Sverige hade en relativt låg nivå av korruption jämfört med andra länder.  Så är dock inte fallet längre eftersom i januari 2014 kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till att ”e-postmeddelanden utan ärendeanknytning som skickats mellan tjänstemän inom en  myndighet anses inte vara allmänna handlingar”.  Detta innebär att i princip all intern kommunikation mellan tjänstemän på myndigheter stannar inom en och samma myndighet numera inte är tillgänglig för medier och allmänheten. Staten behöver inte ens göra en sekretessprövning av sådana handlingar eftersom de anses vara arbetsmaterial per automatik.

Det är svårt att överskatta betydelsen av detta beslut: en stor del av avslöjanden om korruption och maktmissbruk på svenska myndigheter blev möjliga just genom granskningar av myndigheternas interna e-postmeddelanden. Till exempel de händelser som jag berättade om i Dagens Media i december 2015 och som handlade om att Utrikesdepartementet hade  satt tryck på en egyptisk tidning för att censurera en artikeln om korruption på svenska ambassaden i Kairo i efterhand samt hade konspirerat för att begränsa tillgång till information för mig som journalist. Den här uppseendeväckande historian kan läsas i sin helhet på Dagens Medias hemsida.

Uppgifterna som jag grundade min artikel på kom just från interna mejl som lämnades ut medan domen från förvaltningsdomstolen inte har slagit till fullt ut än. I dagsläget skulle det vara omöjligt. Möjligheten att få insyn i myndigheternas dolda maskineri är viktigt för både forskare, medier och allmänheten. Att kunna spåra upp hela beslutskedja behövs för att öka förståelsen kring hur staten fungerar och identifiera tillkortakommanden och misstag. Den möjligheten var utmärkande för den svenska demokratin.

Därför kommer domstolens avgörande att ha enorma följder för hela den svenska offentligheten, förvaltningen, medier och det politiska systemet.  Man skulle kunna förvänta sig krigsrubriker från den antagligen fria pressen som kan förväntas slåss för sin rätt att granska staten. Men… något ramaskri uteblev.  Eller – rättare sagt: ingen har rapporterat någonting alls om domen. I vintern 2014 var det andra, tydligen mycket viktigare ämnen som engagerade den svenska journalistkåren: som till exempel en nyhet om att prinsessan Madeleine fick en dotter, förtal och förföljelse av docent Jim Olsson som råkade kommentera på en icke-godkänd nyhetssida samt en mängd sedvanliga pseudodebatter som gällde oanade efterverkningar av identitetspolitiken.

Det dröjde till mars tills en kort nyhetsnotis om domen passerade obemärkt förbi i branschtidningen Journalisten. Ingen har märkt något eller ville påbörja någon debatt kring nyheten. Den svenska journalistkårens feghet är i det närmaste exempellös: att spinna fejka nyheter och icke-debatter, ”granska” och hänga ut enskilda privatpersoner förefaller vara mycket viktigare än att diskutera hur rimligt det är att en av demokratins grundpelare sätts ur spel. Journalister i Ryssland och andra icke-demokratiska länder avstår från att granska makten på grund av rädsla för repressalier samt censur. Det är groteskt när påstått fria svenska journalister uppvisar samma beteende – av egen fri vilja.

mv

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar. Bloggen tillhandahålls av Martin Dahlin, som även är ansvarig utgivare

3 reaktioner till “Offentlighetsprincipen satt ur spel – så kallade journalister tysta”

  1. Pressen i Ryssland förefaller mycket friare än den i Sverige och väst numera! Du kanske missat hur många Putinkritiska artiklar det finns i ryska tidningar?…Bättre med sanningen än förtäckt propaganda Egor!

    Gilla

    1. Att vara Putinkritiskt är inte förbjudet i Ryssland – på samma sätt som det inte är förbjudet att kritisera regeringen i Sverige inom en rad tillåtna områden. Som t.ex. förbud av vinster i välfärden osv.. Det som däremot kan vara farligt i båda länder är att beröra ömma punkter som till exempel Tjetjenien i Ryssland eller asylinvandringen i Sverige.

      Gilla

  2. Ordet ”demokrati” har blivit lika urvattnat som ordet ”rasismen”. Ingen vet längre vad det egentligen betyder. Det svenska PK-etablissemanget representerar precis allt som är dåligt med Sverige och lite till.

    Gilla

Lämna en kommentar