Kategori: Italien

En vän som bor i Italien har nyligen kommit tillbaka från grekiska ön Lesbos där han arbetade som tolk åt EASO (Europeiska myndigheten för asylfrågor). Min vän är ursprungligen från Bangladesh men har bott i Italien i 10 år. Trots att migrantkrisen i Grekland har försvunnit från mediernas radar och det påstås att det har löst sig genom ett avtal med Turkiet fortsätter migranter att anlända till öarna – om än i mindre antal. En stor del av dessa kommer från Bangladesh därför är hans tjänster mycket efterfrågade. Det är dock inte hans första resa dit. Förra gången tillbringade han 2 månader på öarna i höstas. Han blev tvungen att återvända hem före kontraktets slut efter att han hade blivit skadad under ett av de många upploppen.

I höstas befann sig fler än 10 tusen migranter i överfulla läger på ön. Enligt honom fanns det endast 10 poliser på ön som inte ens försökte att ingripa. Migranterna ville till fastlandet för att fortsätta sin färd upp mot norra Europa och däribland Sverige. EU-kommissionen som blev skrämd av Brexit satte dock tryck på Grekland och tvingade landet att hålla alla nyankommande kvar på öarna för att undvika ”dålig tv” alltså en upprepning av fjolårets bilder av folkmassor som stormar tåg och marscherar på motorvägar. Tanken från EU var att kunna slussa migranterna i små grupper direkt till andra europeiska länder genom en så¨kallad omfördelningsmekanism som Sverige numera är en del av.

Frustrationen var dock så hög bland migranterna att varje arbetspass i lägren var förenat med livsfara. Då och då löpte migranterna amok och attackerade alla som såg ut som myndighetspersoner inklusive representanter från frivilliga organisationer. Därför har han valt att inte bära sitt passerkort synligt. Det hjälpte dock foga eftersom han blev attackerad två gånger tillsammans med andra. Attackerna var upploppsliknande med stenkastning och omfattande skadegörelse. Vid den andra attacken fick han en tung sten i bakhuvudet. Skadan var så allvarlig att han blev tvungen att avbryta sin tjänst och tillbringa flera dagar på ett sjukhus. Fortfarande lider han av minnesluckor och svår huvudvärk.

I nuläget är situationen på öarna inte bättre jämfört med hur det var i höstas. Trots kompakt tystnad i medier fortsätter migranternas ankomster med båtar vilket leder till att ön fylls på alltmer. Samtidigt hänger det halvfungerande avtalet med Turkiet på en skör lina som kan klippas av när som helst av den turkiska ledningen. Enligt uppgifter i medier väntar upp till 3 miljoner migranter i Turkiet på tillfället att åka in i Europa. Och då kommer vi att se en repris av hösten 2015 – fast i en större skala.

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stödja gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (clearingnr är de första fyra siffrorna)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:

Bli månadsgivare:

I mina resor brukar jag träffa människor med bakgrund i olika yrken och samhällsklasser.  Under min senaste resa till Italien kom jag genom gemensamma bekanta i kontakt med en person som arbetar på ett asylboende i centrala Italien.  Många av mina tidigare klienter på Migrationsverket uppgav att Italien var ett helvete på jorden där något mottagningssystem inte fanns och man som asylsökande var hänvisad till gatan. Denna förklaring gavs nämligen som ett svar på frågan varför man först ansökte om asyl i Italien för att sedan bryta mot Dublinförordningen, ta sig till Sverige och söka asyl på nytt här. I många fall – särskilt när det gällde ensamkommande gick Migrationsverket med på det, stoppade överföringar till Italien och prövade asylskäl mot hemlandet i Sverige vilket oftast resulterade i ett bifall.

Därför var det självfallet mycket intressant för mig att träffa en person som arbetar med mottagningen av asylsökanden där. Det visade sig att mottagningssystemet i Italien är mycket likt sin svenska motsvarighet. När migranter anländer med båtar till Sicilien blir de registrerade och ska tilldelas en permanent boendeplats på ett av landets asylboenden inom ett dygn. Den här mannens boende var avsett för 60 asylsökanden som delar på rum – oftast 3-4 personer i varje, ungefär som i Sverige nuförtiden. De får gratis mat, hygienartiklar samt kläder efter säsongen. Utöver detta får man 2,5 euro per dygn som fickpengar vilket blir ungefär 70 euro per månad. Man har rätt till allt detta så länge man är med i asylprocessen.

Det som skiljer italienska och svenska systemen är att italienare verkar ha stenhårda regler som också måste följas. En av reglerna som ger fog till asylsökandens påståenden om bostadslöshet är att man förlorar sitt boende om man lämnar det utan lov för längre än 2 dygn i sträck. Då är det upp till myndigheterna att bestämma om man får komma tillbaka igen – vilket man oftast får efter första förseelse.

Under sin vistelse får asylsökande gratis undervisning i italienska. Det är dock långt ifrån tillräckligt, anser han:

-De flesta vet ju ingenting om vårt samhälle. De har ingen idé om vad t.ex. demokratin är. De är obildade, konservativa och religiösa. Det krävs så mycket mer än bara kurser i italienska om vi vill integrera dem på riktigt. I nuläget har de inte en enda chans att bli en del av Italien eller få ett jobb här. Detta gör att många börjar antingen jobba svart åt landsmän eller försörja sig på småbrott som narkotikahandel osv. efter att ha fått  uppehållstillståndet. Trots att jag personligen är glad över att de åtminstone får något jobb överhuvudtaget kan det knappast kallas för en lyckad integration.

De boende på hans anläggning kommer från ett flertal länder – det återfinns personer från Nigeria, Pakistan, Bangladesh, Irak, Iran och hela Västafrika där. Det som förenar dem är att de flesta har kommit till Italien via Libyen.  De reste till Libyen långt efter kriget hade börjat och påstår att de har jobbat där i några veckor tills de insett att det pågår ett krig där – och då bestämde de sig för att ta sig över Medelhavet till Europa.

-Regeringen i Bangladesh skrev under ett avtal med en av libyska regeringar och skickar sina medborgare för att jobba dit! Vilken av de regeringar som finns i Libyen har de skrivit avtalet med?! De kommer dit för att jobba och de vet inte ens att det är krig där! Detta är en skandal.

Han verkade vara väldigt upprörd över den bangladeshiska regeringens agerande. Min visavi hade starka vänsteråsikter så jag försökte inte ens ifrågasätta hans vrede. Det förefaller dock sannolikt att flykten till Europa var planerad från början: även om man är analfabet kan man lyssna på radio och tv-nyheter vilket många i Bangladesh också gör.  En annan självklarhet är att en illegal resa över Medelhavet med smugglare kostar mer än en flygbiljett från Libyen tillbaka till Bangladesh om motiveringen var att ta sig till säkerhet.

Nyligen har några personer som kommit via Turkiet först till Österrike flyttat in i boendet.

-Varför kom de till Italien för att söka asyl efter Österrike? – undrar jag.

-De säger att de gillar våra italienska fotbollslag, – skrattar han.

Jag frågade om jag får följa med honom till jobbet för att se boendet med egna ögon men fick ett bestämt ”nej”.

– Det har blivit mycket svårare säkerhetsmässigt på senare tid. Vi har en väldigt stor inflyttning i hela Italien just nu och det skapar en konkurrens med fattigare italienare för de knappa samhällsresurser som finns för att hjälpa de behövande. Numera får inga utomstående besöka våra boenden.

I och med att det har blivit svårare att resa norrut blev Italien det land som måste på något sätt ta hand om alla migranter ankommande från Libyen. Istället för att vara ett slussland som under hela 1990- och 2000-talet främst slussade migranter vidare till norra Europa och däribland till Sverige har Italien blivit ett mottagarland. Det återstår att se om landet som befinner sig i en djup ekonomisk kris ska kunna klara denna ”utmaning”.  Det som ger en indikation på opinionsläget i Italien är att ett relativt nytt parti vars ledare förespråkar begränsningen av invandringen – Femstjärnerörelsen – som bildades så sent som 2010 tar sig fram med stormsteg och har nyligen vunnit borgmästarval i Rom.

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stödja gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (clearingnr är de första fyra siffrorna)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:

Bli månadsgivare: