Mantrat om så kallade enkla jobb som ska rädda Sverige undan konsekvenserna av den extrema invandringspolitiken hörs från både höger och vänster. Borgerlighetens dröm om ett billigt tjänstefolk förenas med socialdemokratiska utopin om ”svenska modellen” för alla i detta magiska kodord. Bägge sidor verkar dock ha en knapphändig förståelse av vad de enkla jobben egentligen innebär och vilka konsekvenser de kommer att föra med sig.
Knappast förvånande blir den närmaste referensen i denna kontext ett av världens fattigaste länder Egypten. Jag minns väl en intervju med en högt uppsatt egyptisk tjänsteman under en av mina resor till landet. Vi satt på hans kontor och drack te som serverades av en särskild anställd. På arabiska heter dem ahwajee – ”tepojkar” oavsett ålder. Den aktuella ”pojken” var i 50-års åldern. Passande nog pratade vi om den skyhöga arbetslösheten och den egyptiska arbetsmarknaden.
-Den här mannen har arbetat med att servera te här i hela sitt liv. Varje myndighet i Egypten har en sådan person. Visst, vi kan köpa en kaffemaskin och ersätta honom – och det kommer att bli både billigare och bekvämare för alla då vi inte ska behöva leta efter honom i hela huset och väcka om han sover någonstans. Men… han försörjer hela sin familj på den minimala lönen som vi betalar honom. Om vi sparkar honom kommer han inte att kunna hitta ett nytt jobb. Du kan se samma mönster i överallt i Egypten.
-Betyder det att ni medvetet bromsar moderniseringen för att hålla folk sysselsatta?
-Ja, ungefär så är det.
Tiden får utvisa om tepojkar ska dyka upp även på svenska myndigheter och kanslier. Det som däremot är klart är att Sverige på grund av den ohämmade asylinvandringen plötsligt står inför samma dilemma (jag behöver nog inte kalla det för ”utmaning”) som Egypten – som förmodligen kommer att lösas med samma medel.
Tepojkar må låta gulligt men den egentliga konsekvensen kommer att bli en inbromsning av den tekniska utveckligen som i en marknadsekonomi drivs just av länder med höga arbetskraftskostnader – som Sverige är eller har varit under en lång tid. Kostnaden av att anställa en människa är så hög att det blir billigare att uppfinna en maskin för att genomföra tunga och rutinmässiga arbetsmoment eller kanske ersätta människan helt. De höga lönekostnaderna har lett till att Sverige har en av västvärldens minsta andel av enkla jobb.
På det viset frias människa från ett tungt och repetativt arbete och därmed kan utvecklas och arbeta mer kreativt. Den nya tekniken blir allt billigare och sprider sig så småningom även till länder med lägre arbetskraftskostnader – ungefär så här fungerar den tekniska progressen. Eller har fungerat hittils – för att med en armé av arbetslösa som av politiska skäl tvingas att genomföra meningslösa och onödiga arbetsuppgifter kommer detta incitament att försvinna.
Vad vi kommer att se är att billig arbetskraft ska börja ersätta maskinarbete. ”Enkla jobb” innebär en tillbakagång även på andra områden – som till exempel städer som kommer att förslummas betydelsefullt till följd av primitiva verkstäder och halvolagliga småbutiker som återigen ska kunna bli lönsamma tack vare lägre arbetskostnader. Istället för att köpa ett par nya skor kommer det att bli billigare att reparera dem. Säkert en välkommen för miljöpartister utveckling med hållbara skor och återanvändning med kommer det att vara lika bra för ekonomin i stort och stadsbilden?
Den processen har redan inletts krypande: mobilbutiker som opererar i en gråzon där man kan köpa och sälja stulna mobiler, bilverkstäder där ingen kan svenska, frisörsalonger där man kan klippa sig för 100 kronor utan kvitto är verkligheten redan idag. Den här trenden kommer att accelerera och eskalera. Med nya, fattigare grupper av migranter som törstar efter framgång kommer den redan låga nivån av service, lojalitet till svenska lagar och regler samt automatisering att sjunka ännu mer – man kan kalla det ”race to the bottom”. Även nya branscher kan komma att tas över av billig arbetskraft.
Å andra sidan kommer allt fler migranter att arbeta till ett kraftigt underpris eller till och med betala för att få arbeta – som det sker redan i dagsläget med omfattande fusket med arbetstillstånd. Upplägget går ut på att migranter utnyttjas av sina landsmän och jobbar under slavliknande villkor med ett hopp att få ett permanent uppehållstillstånd i Sverige efter 4 år av sådant arbete. I vissa fall måste de även betala sina arbetsgivaravgifter själva.
Enkla jobb kommer oundvikligen leda till enkla bostäder enligt marknadens obönhörliga regler: slumområden som är anpassade prismässigt för låga löner kommer att bli ett vanligt inslag i stadsbilden. Än så länge försökte myndigheterna halvhjärtat att hålla tillbaka denna utveckling – exempelvis genom att riva Sörgenfri tiggarläger, avhysa migranter från olagliga bosättningar och så vidare. Med ett politiskt stöd åt enkla jobb kommer kåkstäder att etablera sig åtminstone i storstäderna med undermåliga bostäder, olovliga svartbyggen och misär som brukar följa med allt detta. Man får då ge upp drömmen om passivhus, en grön omställning och hållbara städer.
Trots sin deklarerade vurm för progressen verkar den svenska politiska eliten ha lyckats med det motsatta – att vrida klockan tillbaka. Istället för en lysande framtid med elbilar, automatiserade hem och robotar kommer vi att se halvsunkiga städer, tillbakagång med tekniken och en etniskt präglad underklass av enkla arbetare. Allt politiskt prat om enkla jobb leder oss just i denna riktning.
Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!
Swish: 070-4396358
Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)
Donera valfritt belopp med kort via Paypal:
Bli månadsgivare:
Egor Putilov 