När #Transportgate blev #Löfvengate

Under presskonferensen tidigare idag serverades journalister och åskådare en uppenbart osannolik version av händelseförloppet med läckan på Transportstyrelsen. Grundbulten i den är tidpunkten för när statsministern fick veta om ”haveriet”. Enligt honom själv var det i januari 2017 alltså först när åklagaren väckte åtal mot Maria Ågren. Enligt Stefan Löfvens version visste dock både Ygeman och Hultqvist i över 1 år om läckan vid denna tidpunkt. Visste men kommunicerade inte vidare trots läckans omfattning? Samtidigt var SÄPOs tillsynsärende i frågan redan avslutat så omfattningen av läckan borde ha varit känd.

Det är uppenbart att något inte stämmer i den här versionen.  Det mest osannolika är att Löfven fick information om läckan så sent som i januari 2017. Självklart kan det finnas en liten chans för att regeringen och myndigheter har blivit så dysfunktionella att precis allting har slutat fungera. Det är dock långsökt – inte minst med tanke på hanteringen av frågan hos Transportstyrelsen själva där ansvariga och visselblåsare outtröttligt arbetade för att slå larm och stoppa läckan men hade blivit överkörda med hjälp av myndighetsledningens direktiv.

Samtidigt finns det starka poäng för statsministern för att ljuga i det här fallet. Ja, han underminerar folkets förtroende för och misstänkliggör hela den svenska statsapparaten men han räddar sig själv undan en misstroendeförklaring. Om min slutsats stämmer förklarar det även den märkliga tystnaden från statsministern under en vecka sedan skandalen började att rullas upp. Hans stab hade en hel vecka på sig för att kalla in den mest betrodda personalen tillbaka från semester och rensa ut alla handlingar i regeringskansliet och på myndigheter som kan bevisa att Löfven ljuger.

Det är dock ganska svårt att bli av med precis allt och sopa igen alla spår. Det måste finnas gallringsbeslut kvar, sms-meddelanden osv. osv.. Om denna regering hanterade säkerhetsklassad information på detta vårdslösa sätt är det inte alls uteslutet att de helt enkelt är inkapabla till att förstöra alla bevis. I det här fallet förutsätter jag att det fortsätter ett intensivt arbete med att gå igenom handlingarna och ”gallra” dem.

Nu är det ett race mot tiden med att få ut de handlingar som inte är gallrade än – den journalist som kan bevisa att Löfven ljuger kommer att skriva sig in i historien som den som fällde hans regering.

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

1 thought on “När #Transportgate blev #Löfvengate”

  1. ”Han underminerar folkets förtroende för och misstänkliggör hela den svenska statsapparaten men han räddar sig själv undan en misstroendeförklaring”, skriver du. Vilken fruktansvärd anklagelse, men så träffande!

    Roten till vad som hänt i Transportstyrelsen är, tror jag NPM – new public management. Man vill efterlikna företagsledning inom vinstdrivande företag, med ett hårt fokus på lönsamhet, enhetlig strategi, kontrollerat beslutsfattande och en blank, helst ogenomtränglig, yta mot omvärlden. Värdegrundsarbete är en del av detta. Men NPM främjar myndighets- och verksledningars makt framför både demokratins och professionen. Det är detta som är vårt problem.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s