Libanesiskt scenario i Sverige – på väg in i ett inbördeskrig?

Ett litet framgångsrikt land som plötsligt fick influx av ett stort antal kulturellt annorlunda migranter. Låter detta bekant? Ja, Libanon beskrevs som Schweiz av Mellanöstern och hade ett av de högsta BNP per capita i världen på 1950-talet. Landet utsattes dock för ett stort inflöde av palestinska flyktingar till följd av krig mellan arabstaterna och Israel. Man kan säga att globalisternas drömsamhälle med mångkultur och etnisk och kulturell rikedom var fullbordat i Libanon.

Föga förvånande gick något fel: de ökade motsättningarna har till slut utmynnat i ett inbördeskrig som pågick – officiellt – i 15 år (mellan 1975 och 1990) och resulterade i drygt 150 tusen döda.

Det finns en del likheter mellan Libanon och Sverige idag som gör det angeläget att titta närmare på den utveckling som har lett till inbördeskriget i Libanon. Den libanesiska statens svaghet ledde till att den kristna majoriteten som kände sig hotad av nyanlända och deras politiska krav började forma egna styrkor och militias. Det dröjde inte länge till att palestinska och muslimska organisationer började att förstärka sina egna trupper och skapa nya. Samtidigt uppmanade regeringen till ”enighet och försiktighet” medan polisen och armén i stort sett varit passiva för inte förarga någon av parterna.

Sverige är inte där än men bildandet av medborgargarden som svar på polisens tillbakadragande från landsbygden är redan inlett. Det är bara en tidsfråga när invandrargängen från förorter ska få en mer tydlig religiös och politisk profil. Många av så kallade (av SVT) ”IS-resenärer” rekryteras från denna miljö redan idag. Samtidigt fortsätter vänsterns identitetspolitik att odla hat mot Sverige och svenskar i förorter genom att beskylla individers egna brister eller styrkor på ras och ursprung.

Att döma av Alice Bah Kuhkes uttalande på politikerveckan i Järva om att förortsborna borde engagera sig mer i politiken försöker regeringen Löfven att påskynda denna utveckling. Det är extremt naivt att tycka att alla invandrare i förorterna kommer att engagera sig i ”arbetarrörelsen” eller ska vilja göra en karriär som fackpamp. Inte ens Bah Kuhke kan inte förstå det.  Alla uttalanden av denna typ uppmanar till uppkomsten av politisk islam i Sverige. Hur länge till ska det ta tills IS politiska representation får mandat i Sveriges riksdag?

Ett civilkrig kan ske i en situation då parterna inte längre kan komma överens och alla möjligheter till det verkar uttömda. I takt med att det politiska och mediala etablissemanget spär på polariseringen och uppmanar till att ”bli av med mänskliga brunråttorna” driver nationalister och globalister allt längre ifrån varandra. Motparter har lärt varandras argument – som inte längre övertygar någon. När det ”demokratiska samtalet” inte längre fungerar medan någon vilja till försoning verkar saknas – vad blir nästa steg?

Uppkomsten av grupperingar som ska arbeta för politisk islam i Sverige kommer att förvärra situationen avsevärt. I det här fallet kommer någon dialog inte att vara möjlig per definition – för hur kan en kunskapslucka som inrymmer hela den europeiska historien från reformation till nutiden överbryggas? Hur kan det vara möjligt att föra ett jämlikt samtal med personer som tror på att en 1400 år gammal bok kan vara överlägsen fria människors vilja och intellekt? När motsättningarna inte längre går att lösa med ord – det är då inbördeskrigen börjar.

20170530_160100
Spår efter strider och enkla betongbunkrar syns fortfarande i centrala Beirut. Foto: Egor Putilov

Kriget har inte löst några problem i Libanon – trots att det avslutades officiellt för 27 år sedan fortsätter Libanon att vara ett krossat samhälle med enorma motsättningar, en svag skugga av det som det en gång har varit. Beirut som en gång i tiden kallades Paris av Mellanöstern påminner idag mer samtidigt om Kairo och om krigszoner – med nedbrunna hus, fasader med spår från kulor och granater samt tomter mitt i staden som gapar tomma till följd av krigets förstörelse. I Libanon eget Belfast – staden Tripoli i norr – utbröt sekteristiska våldet mellan sunnitiska militia och alawitiska styrkor så sent som för 3 år sedan. Många hus i staden bär fortfarande spår av strider.

20170605_120430
Huset står på gränsen mellan alawitiska och sunnitiska kvarter i Tripoli. Det besköts och blev utbränt under de senaste oroligheterna. Foto: Egor Putilov

Det blir nog rätt att säga att kriget inte avslutades 1990 utan gick över till en mer lågintensiv form. Kristna är inte längre en majoritet i landet och tenderar att stänga sig in i sina kvarter kring Beirut. Deras kommuner litar inte på polisen och anlitar privata säkerhetsbolag som kontrollerar misstänksamma personer i sina områden. De enorma ekonomiska klyftorna mellan välskötta och rika kristna kvarter som ser ut som vilken medelklassidyll i Europa som helst och urfattiga muslimska slumområden visar också på att kriget inte är över och bara väntar på att blossa upp igen.

Med uppkomsten av politisk islam riskerar Sverige att upprepa Libanons öde. Nyliberala ”hollow state” som drar sig tillbaka från allt fler geografiska områden lämnar ett stort spelplan för dem som är villiga att använda våld. Vänsterns professionella desinformatörer brukar reflexmässigt stämpla denna typ av analyser som ”domedagsprofetior”. Utan att hävda att min analys är träffsäker på något sätt vill jag rekommendera att läsa en debattartikel av en fd svensk kapten i FNs fredsbevarande styrkor i Libanon Anders Lugn ”Sverige på väg mot katastrof”. Artikeln publicerades av Aftonbladet för 9 år sedan – då tidningen fortfarande hade några inslag av riktig journalistik och förmågan att föra en rationell debatt – vilka verkar vara helt borta idag. Hans slutsats är att Sverige har alla sex förhållanden som skapade förutsättningar för Libanons undergång. Så är vi nu år 2017 9 år närmare en katastrof?

Green_Line,_Beirut_1982
Green line mellan Västra och Östra Beirut under civilkriget

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

11 thoughts on “Libanesiskt scenario i Sverige – på väg in i ett inbördeskrig?”

  1. Liv är betydligt ömtåligare sextio grader nord än i libanon. Och vi har gott om grannländer som är våra naturliga allierade. Om det bara blir civilkrig så har vi mycket goda chanser att vinna. Och det är bättre än alternativet som är garanterad utplåning.

    Liked by 1 person

    1. Ja, men ett problem speciellt för Sverige tror jag är att det inte kommer att finnas något ‘vi’, på samma sätt som det fanns i Libanon. Jag föreställer mig att de i alla fall hade en naturlig samling kring identiteten som kristna. Vad skall vi definiera oss som, vi som är motståndare till islamiseringen? Etniska svenskar, kulturella svenskar, patrioter, sekularister, icke muslimer.. Jag tror att de kategorierna är sämre att skapa en enad front kring. Åtminstone med tanke på hur otroligt splittrad och inhomogen vår nationella identitet är i Sverige idag, det är svårt att se hur vi skall kunna enas kring något, ens om det är försvaret av vårt eget land. Men kanske händer något med Svensken under ändrade förhållanden? Kanske står vi just nu på någon sorts kulturell bottennivå som vi kommer att resa oss ifrån, även om (eller kanske just för att) vår välfärd kommer att försämras och vår säkerhet hotas, man kan ju hoppas.
      Beträffande våra skandinaviska grannländer så kommer de kanske bli många svenskars tillflyktsort. Det är nog ytteligare en omständighet som gör att folk _inte_ kommer att sluta upp i kampen för att bevara Sverige som vi känner det. Många ser nog en utvandring som ett personligt nödalternativ. Tänk när det börjar bli så illa i Sverige att flyttlass med medel- och arbetarklass börjar gå i verkligt stor skala till Norge, Finland och Danmark. När vanliga knegare och lågavlönade börjar ta med barnen och sticka, för att rädda deras framtid. Och hoppas på att bli väl mottagna av våra skandinaviska grannar. Gissa vilka som också kommer att flytta med. Just det, en massa invandrade muslimer med svenska pass. Blir spännande att se hur det kommer att hanteras (eller inte)…

      Gilla

      1. Vi kommer att vinna därför att sverige betyder mer för oss. De flesta utlänningar är här för att få pengar. När de inte kan få pengar och det här blir en synnerligen svår plats att bo på försvinner de flesta.
        Det vi kommer samlas runt är vår svenska etnicitet. Det är den enda identitet som kan försvara sverige. Även om andra Europeer naturligtvis kommer hjälpa oss. För övrigt är sverige bara en plats, det är vi svenskar som är unika.

        Gilla

  2. Länken verkar inte fungera, den som Anders Lugn har skrivit. Den leder till en artikel om hyresvärdar eller något sådant.

    Gilla

  3. Återigen en mycket bra artikel. Själv har jag en tid också försökt lyfta fram likheterna mellan Libanon förr och Sverige idag. Men de flesta förstår inte vad man talar om, kunskapsnivån är så låg.

    PS Länken till Lugns artikel pekar fel!

    Gilla

  4. En bra artikel! Jag hoppas på att svenskarna börjar fatta vad som förväntas om politikerna inte ta tag på problemet.

    Gilla

  5. Libanon borde ses som ett varnande exempel på vad som kan hända i Sverige om politikerna envisas med att dra in mer invandrare till Sverige och är nonchalant trots att extremislamister utgör ett livsfarligt hot mot Sverige.Politikerna vilja sig tro att Sverige är en tryggt land och att dom tror att det är tryggt som i en snuttefilt ,men politikerna har inte märkt den beska verklighet som råder.Sverige är inte den trygga snuttefiltsliknande värld som politikerna vill tuta i sig och svenska folket,

    Gilla

  6. Slutet 60 början 70-talet vill jag minnas att det såldes rätt mycket charterresor till Libanon, idag säljs ingenting tror jag.

    Så här kan det se ut 2040 om jämförelsen med Libanon håller:
    Under början på 2000-talet ökade antalet turistnätter på de svenska hotellen ganska rejält, idag 2040 är det mycket få turister som besöker landet.
    I de välbärgade områdena ex Danderyd. Lidingö,Täby osv är människorna hänvisade till privata vaktbolag för sin säkerhet och har svårt att resa fritt i övriga Sverige.
    De svenskar som haft möjlighet har lämnat landet och fler följer efter, Danmark, Norge, Åland, Spanien, Tjeckien mfl länder har blivit deras tillflyktsorter.
    Runt om i Sverige uppstår hela tiden stridigheter mellan olika religösa klaner och landets statsminister Ahmed Reina Feldta sitter mest i sitt privatplan och besöker sina kompisar i mellanöstern.
    Och så rullar det på.

    Gilla

  7. Riktigt bra skrivet och jag har tyvärr inte stort hopp för framtiden. Till saken hör att vi inte haft någon väpnad konflikt i Sverige sedan urminnes tider, vi är också totalt avväpnade så chansen att vi ska klara/överleva en sådan konflikt är mycket liten, vi har inte ens staten och myndigheterna på vår sida.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s