I sanningens tjänst

I våras utnämnde SVT sin utrikeskorrespondent i Egypten Stina Blomgren till migrationskorrespondent. I en intervju säger Blomgren att ”det är fantastiskt att få vara med och forma” uppdraget. Det är inte en slump att just Stina Blomgren har blivit SVT:s första migrationskorrespondent – i flera år var hon ”engagerad i migrationsfrågor”, enligt hennes chef på SVT, och rapporterade om migration vilket jag också kan intyga om.

Ett av hennes mer uppmärksammade jobb var en serie reportage från Alexandria i Egypten om en grupp syriska migranter som var på väg till sina släktingar i Sverige över Medelhavet men greps av den egyptiska kustbevakningen och sattes i förvar i väntan på utvisning i september 2013. Enligt Stina Blomgren var hotet överhängande att de skulle skickas tillbaka till Syrien. Uppgiften om tvångsutvisningar till Syrien kom från en människor4ättsaktivist och jurist Mahinour ElMasry som förekommer i reportaget med följande citat:

– Nyligen sändes 35 palestinska syrier med flyg tillbaka från Egypten till Damaskus. I Syrien greps de direkt på flygplatsen.

Reportagen fick ett stort genomslag i Sverige med flera efterföljande artiklar och inslag av lätt förståeliga skäl – det är hemskt när bl.a. småbarn tvångsdeporteras till ett krig. Vid det här läget skulle man kunna berömma Stina Blomgren för ett bra journalistiskt arbete men det finns ett problem: enligt Mahinour ElMasry själv sa hon aldrig något sådant till Stina.

Ungefär vid samma tid som reportagen gjordes befann jag mig i Egypten på uppdrag av tidningen Arbetaren för ett reportage om utvecklingen i Egypten efter kuppen.

För en frilansande journalist gäller det att vara snabb för att försörja sig därför begav jag mig till Alexandria så snart jag hörde om de syriska migranterna. Så småningom kom jag i kontakt med samma Mahinour ElMasry som verkade vara någon slags koordinatör av insatser till hjälp av migranterna i polisens förvar. Det bör sägas att Mahinour är en legendarisk människorättskämpe i ordets rätta bemärkelse: hon är knappast en högavlönad byråkrat som sysslar med opinionsbildning och lobbying eller slåss på twitter, utan en aktivist som utan ekonomisk vinning och av sin egen övertygelse försöker stå mot en diktatur. Numera är hon fängslad igen.

mahinour
Mahinour ElMasry under rättegången /Daily News Egypt

När jag översatte Blomgrens reportage inklusive hennes egna citat blev hon mycket upprörd:

– Men jag sa aldrig något sådant!

Enligt Mahinour, hade palestinierna i fråga blivit erbjudna tre alternativ: 1. Att åka till Libanon som på den tiden var visumfritt för syrier och palestinier; 2. Att åka till Ecuador; 3 Att åka tillbaka till Damaskus.

Alternativet med Ecuador förhandlades fram av en frivillig organisation och godkändes av det ecuadorianska utrikesministeriet. Till och med flygbiljetter skulle ha bekostats av samma organisation. Väl framme i Ecuador skulle gruppen ha fått permanenta uppehållstillstånd inklistrade i sina pass. Gruppens första fråga var dock hur mycket bidrag de skulle ha fått i Ecuador. När de fick veta att de inte kommer att få något bidrag förutom möjligtvis fickpengar från UNHCR, det gällde att börja lära sig spanska och söka jobb direkt, hade de tackat nej till det alternativet och valde att åka tillbaka till sina familjer i Syrien – för att försöka ta sig till Sverige igen men denna gång genom Turkiet. Några timmar efter att de landade i Damaskus hade de ringt till Mahinour och meddelat att de släpptes efter ett kortare förhör vid ankomsten och var välbehållna och på väg till sina familjer.

Det var också den information som hade förmedlats till Stina Blomgren. Dagen efter besökte jag i sällskap av Mahinour samma polisstation som Blomgren besökte (även hon ledsagat av Mahinour). På Karmooz polisstationen där migranterna hölls var förhållandena långt ifrån ”fruktansvärda” eller ”omänskliga” som det hette i rapporteringen. Det var trångt och tydligt att stationen inte var avsedd för att tjäna som ett förvar för flera tiotals människor men det var rent. I korridorerna stod inköpt mat och dricksvatten i flaskor. I de två stora rummen där kvinnor och män hölls åtskilda stod fläktar och grenuttag för att ladda mobiler. Av mina intervjuer med migranter framkom inte heller att de fruktade en eventuell utvisning till Damaskus. Flera av migranterna tyckte tvärtom att det vore bättre om utvisningen skulle påskyndas för att inte förlora tid och försöka ta sig till Sverige genom ett annat land.

Jag, Cecilia Uddén och Stina Blomgren var enda svenska journalister som lyckades att ta sig till polisstationen. Kort efter mitt besök kom ett besked från högre polischefer att stoppa utländska journalister och besökare. Efter besöket till Karmooz kontaktade jag flera svenska tidningar och erbjöd att skriva ett reportage. Tydligen var det dock för farligt att anlita en frilansare med icke-verifierad värdegrund för ett uppdrag som kräver en viss fingertoppskänsla: trots ett stort nyhetsvärde och låga kostnader för redaktioner (då jag redan befann mig i Egypten) fick jag ett nej från alla håll.

Samtidigt hade jag haft svårt att förstå hur en erfaren och skicklig journalist kunde ha felciterat så pass mycket att det blev ett helt annat innehåll i reportaget – tills jag hittade att Stina Blomgren skrev en bok om så kallade ”papperslösa” som hyllades stort av flera tidningar i Sverige. Boken som heter ”Svart notis” behandlade fenomenet av asylsökande med avslagsbeslut som vägrar att lämna landet enbart ur deras perspektiv. Boken blev åter aktuell i samband med debatten om polisens REVA-satsning och bidrog till att den stoppades. Efterverkningar av detta kan man se än idag i form av ett allt större antal migranter utan tillstånd som väljer att stanna kvar och framväxten av ett skuggsamhälle. Kan det vara så att Stina Blomgren helt enkelt lät sina politiska och ideologiska övertygelser gå över sitt uppdrag som reporter?

Och sist men inte minst… Under en av mina reportageresor till Egypten kom jag på en tråd som ledde till ett avslöjande om att Sveriges ambassadör i Kairo Charlotta Sparre hade tagit emot mutor från det kontroversiella företaget AlFuttaim baserat i Dubai. Till följd av mina artiklar i Expressen och Arbetaren hade riksenheten mot korruption inlett en förundersökning mot Sparre som resulterade i en fällande dom. Istället för att sparka eller nedgradera Sparre gick Utrikesdepartementet fullt in med damage control – bland annat genom att censurera i efterhand den egyptisk tidning som skrev om händelsen samt svartlista undertecknad. Mer utförligt om UDs kamp mot pressfriheten och hela historien kan man läsa i min artikel här.

A34-s8-9-egypten-ikea-IMG_59271-720x478.jpg
Svenska ambassaden i Kairo är vackert belägen vid Nilen. På bilden: ambassadens officiella mingel för svenska företag i Egypten där bl.a. företaget Al-Futtaim närvarade./Egor Putilov

Att en svensk ambassadör blivit dömd för ett mutbrott samt efterspelet till detta kan tyckas ha ett visst nyhetsvärde – särskilt om SVT:s Mellanösternskorrespondent råkar vara stationerad i samma land samt verkar ha pressfriheten i Egypten som sin hjärtefråga. Dock hördes det inte ett dugg från Stina Blomgren trots att det var omöjligt för henne att inte känna till vad som hänt – inte minst därför att hon är gift med förste sekreteraren på samma ambassad och bor på ambassadens territorium. Kan det ha bidragit till den märkliga nyhetsvärderingen från Blomgrens sida?

Hur lyckas hon att granska ambassaden och dess kontroversiella chef om hon befinner sig i en beroendeställning till Sparre? Kan man överhuvudtaget lita på SVT:s migrationskorrespondent och hennes rapportering? Vad är sanningshalten i hennes reportage? Frågorna är många. Det är dock tveksamt att de någonsin blir besvarade.

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

16 thoughts on “I sanningens tjänst”

  1. Tydligt att SVT bedriver agendajournalistik. Det är bedrövligt och ett flagrant brott mot deras uppdrag att vara opartiska och sakliga.
    Det är i högsta grad osakligt att inte korrekt återge vad folk säger eller utelämna viktig information såsom fallet med mutdömde ambassadören.

    Stina Blomgren är påkommen med kjolen nere.

    Liked by 2 people

    1. Frågan är hur pass påkommen hon är när få någonsin kommer läsa denna bloggposten och media aldrig kommer skriva om det. Ett träd som faller i skogen osv.

      Gilla

  2. Skrämmande vilken vänsteraktivism hela public service ägnar sig åt. Rent av äckligt att se och läsa deras förljugna och vridna reportage.

    Tack för att du finns, Egor!

    Liked by 2 people

  3. Mycket intressant läsning och inte särskilt förvånande. Jag har inte följt SVT så noga men SvD har nästan varje vecka den här typen av ”snyftreportage” och rätt ofta känns det som det bara är halva sanningen man får läsa.

    Gilla

  4. Om jag har förstått den yngre generationen korrekt, så valde Egor att teabagga Stina efter han skjutit ner henne. Sådant är inte snällt, det kan vi inte tillåta i Sverige, här värnar vi om allas lika värde(tm) faktiskt (förutsatt att det inte är en Sverigedemokrat, de undermänniskorna ska jagas, hängas ut, frysas ut och helst fängslas såklart, då de har fel åsikter).

    Liked by 2 people

  5. Tack för denna utmärkta artikel som jag lovar att uppmärksamma många på! Du ger en skrämmande bild av vad det ”statstelevisionspolitiska komplexet” är i stånd till att producera. Har Du snackat med folket på Uppdrag Granskning? Jag tror att Josefsson är rätt ”pissed off” på många av sina ”kamrater” i Informationsministeriet och skulle njuta av att sänka sådana typer som Blomgren o Sparre och då gärna med lite kollateralskador en våning högre upp. Eller?

    Gilla

    1. Tack själv! Problemet är att de flesta av mina artiklar innehåller upplägg som är väl känsliga för Josefsson. Han fick tillräckligt mycket kritik internt efter sitt uppmärksammade inslag om tiggare i höstas. Det är talande att just detta inslag som var ett av de populäraste och mest delade ever inte blev inkluderat i sommarens repris av senaste säsongens UG afaik. Men ja, jag kontaktade dem med färdiga upplägg som skulle kunna bli bra tv vid flera tillfällen. Inga svar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s