Synnerligen ömmande omständigheter

Av Migrationsverkets statistik går det att utläsa att fem till tio procent av alla bifall för asylsökande i Sverige genom åren gavs på grund av så kallade synnerligen ömmande omständigheter. Synnerligen ömmande omständigheter utgör ingen skyddsgrund utan medges endast vid yttersta situationer av humanitär karaktär. Att ribban för att få asyl på den grunden är satt väldigt högt följer bland annat av migrationsdomstolarnas praxis: vid en dödlig sjukdom som kräver en högkvalificerad vård hänvisas de sökande till vård i hemlandet som formellt kan finnas men är inte tillgänglig i praktiken antingen på grund av för hög kostnad för den enskilde patienten eller för låg kvalité.  I praktiken innebär alltså avslag i sådana ärenden en dödsdom. Det är väldigt hårt men logiken bakom detta går att förstå: Sveriges krackelerande sjukvård kan inte ta hand om hundratusentals dödssjuka från andra länder vilket kan bli en verklighet om alla dödssjuka får stanna för att få sjukvård.

Eftersom ribban är satt så högt kan man tycka att de fall som går igenom måste vara ännu mer allvarliga än det som beskrivs ovan samt ytterst få till antal. Så är det inte dock. Enligt Migrationsverkets statistik för 2015 har ett permanent uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter beviljats i hela 1588 fall. En stor del av dem som får asyl på denna grund är så kallade ensamkommande flyktingbarn. Lagen kräver nämligen ett ordnat mottagande i hemlandet som ett villkor för att barnet ska kunna utvisas. I de flesta av ursprungsländerna såsom Afghanistan, Somalia osv. saknas det barnhem som är godkända enligt svenska socialtjänstlagen – den används för att mäta barnhems standard i världens fattigaste länder. Därför blir incitamenten stora att uppge att man:

  1. Är under 18 år;
  2. Saknar familj och därmed någon som kan ta emot personen i hemlandet.

Av den anledningen var våra mottagningsutredningssamtal med dessa personer korta och innehållsfattiga. Nästan på alla frågor svarade sökanden som exempelvis uppgett Afghanistan som sitt ursprungsland men som egentligen kom från Iran att de inte vet och inte kommer ihåg heller – inte sin hemadress, inte sin stad, inte heller sin fars efternamn – och så vidare in i absurdum.

På samma sätt kan man bete sig på en asylutredning – bara vägra att svara på frågor blankt eller inte komma ihåg någonting ”på grund av traumatiska upplevelser”. I slutändan får man ändå PUT eftersom det inte går att utvisa ett barn som saknar familj till ett land som saknar ett ordnat mottagande. En majoritet av de påstått underåriga som jag träffade under de sex månader jag jobbade specifikt med denna grupp i Örebro för olika samtal (totalt 70-90 personer) var tydligen över 18 men det är ett för stort ämne för det här inlägget.

Detta är ett förhållandevist billigt sätt att få PUT i Sverige eftersom man då inte behöver köpa en historia från människosmugglare vilket annars är en vanlig företeelse. Migrationsverkets databas LIFOS med landinformation och t.o.m. konkreta ärenden ligger helt öppet på verkets hemsida. Människosmugglarligor använder sig flitigt av denna databas. Den mest populära och billiga produkten är generiska historier som är direkt kopierade ur LIFOS där bara namn är ändrade. Som asylhandläggare hade jag inom loppet av två veckor två asylsökande med identiska historier – som i sin tur var en ordagrann upprepning av ett väldigt specifikt och detaljerat fall som finns i en av brittiska Home Offices landrapporter om deras land.

Synnerligen ömmande omständigheter används även som ett redskap för att få igenom godtyckliga bifall. Rättare sagt – om en asylhandläggare gillade en asylsökande eller av någon annan anledning ville ge denne bifall men några asylskäl saknas. Det är lätt att föreställa sig vilka möjligheter för missbruk öppnas om man som asylhandläggare kan i princip ge bifall till vem som helst på denna grund. Om rätts(o)säkerheten i asylprocessen skrev jag tidigare här.

Ett fall som illustrerar när detta hände var när jag jobbade som mottagningshandläggare. I mina arbetsuppgifter ingick bland annat att träffa underåriga asylsökande och underrätta dem om beslut i deras ärende. Innan mötet måste man läsa beslutet för att senare förklara grunderna på ett enklare sätt. I det här fallet var det en 17-årig kille från Albanien med drogmissbruk som fick PUT på synnerligen ömmande omständigheter. Som mottagningshandläggare får man inte ifrågasätta asylprövningens beslut därför ringde jag till den asylhandläggare som fattat beslutet och sa att jag inte ”förstår” det men måste ändå förklara det.

– Jaa, det är inte helt självklart… – fick jag höra.

– Han har det lite kämpigt i familjen med sin mor… och så drogmissbruket också…

Albanien är ett land som kandiderar till EU och har fungerande barnhem och andra institutioner. När personer med dödliga sjukdomar skickas för att dö får en 17-årig narkoman med ”lite familjeproblem” stanna enligt samma paragraf.

Det gick inte att träffa honom den dagen: han var redan inlagd på ett slutet behandlingshem för missbrukare som kostade runt 10 tusen kronor per dygn. Dock hade jag träffat honom vid ett annat tillfälle och jag förstår varför de beslutade som de gjorde: det var lätt att tycka synd om honom. Men det är väl inte hur likeable man är som ska ligga till grund för Migrationsverkets beslut?

I den nya temporära asyllagen var synnerligen ömmande omständigheter inte med från början. Vid ett senare skede återinfördes de dock på inrådan av Migrationsverket – eftersom denna grund ”behövs”, enligt verkets ledning.

 

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s