Hat och hatare

Trots att mediedrevet mot mig har nått så gigantiska och överdrivna proportioner att jag nu har vant mig vid mycket blev jag faktiskt illa berörd av Tove Lifvendahls artikel om mig med den talande rubriken ”Vem är Egor Putilov?” I min naivitet trodde jag att SvD och i synnerhet Lifvendahl var mer återhållsamma och rationella än så. Trots den till synes förutsättningslöst ställd fråga som bjuder in till en replik blev min replik refuserad – på samma sätt som mina kommentarer även tidigare gång på gång refuserats av andra medier (mer om det längre ner i texten). Därför publicerar jag den här.

Artikeln börjar med att Lifvendahl tar upp en intervju med mig i Medierna på P1. Det är ett bra exempel på hur medier ger mig ”utrymme” för att bemöta anklagelserna. När jag kontaktades av Erik Olov Petterson, reporter på Medierna, utlovades jag utrymme för framföra mina bästa argument. Jag fick även veta av Erik Olov Petterson att Medierna produceras av ett externt bolag och därför är publicistiskt oberoende från SR. ”Vi är fria att granska dem,” – lät det i konversationen.

Vi träffades och pratade i över en timme. Av detta kom bara lite över en minut in i programmet – däribland ett inklippt ”nej” på frågan om jag hade berättat för Ekot om att jag var ”politiskt aktiv i Sverigedemokraterna” under en intervju. Mitt fullständiga svar klipptes av för att lämna intrycket av att jag ljuger. I denna minut ingick även en hostattack och en begäran att stänga av bandspelaren när Petterson ställde den frågan som inte var överenskommen innan. I reportaget gjorde han sitt yttersta för att upprepa att det var jag som stod bakom den fejkade debattartikeln i Aftonbladet – trots den totala avsaknaden av bevis. Syftet var tydligen att pröva igen att en lögn som blir upprepad tillräckligt många gånger blir en etablerad sanning.

En osanning som numera är anmäld till JK för förtal (en omständighet som tydligen inte var viktigt för medierna att förmedla) byggs sedan på med långtgående spekulationer och antaganden.

Lifvendahl spekulerar även om att jag hade olika identiteter och saknar ”en fastställd identitet” vilket är en direkt lögn eftersom både polisen, Säkerhetspolisen och alla mina arbetsgivare känner till min identitet. En journalistisk pseudonym som jag använder sedan 2010 som mitt offentliga namn på grund av en hotbild och skyddade personuppgiften kan knappast kallas för ”falsk identitet”. Det låter även märkligt att kalla alias på en personlig profil på sociala nätverk för ”identiteter”.

Samma tillvägagångssätt som numera används av SvD – nämligen att inte låta bemöta anklagelserna och kommentera – användes även i Ekots stora ”avslöjande” om en gammal fastighetsaffär. Mina mejlsvar som jag uttryckligen bad citera oavkortat klipptes bort – särskilt de uppgifter som betydligt skulle ha avdramatiserat ”avslöjandet”. Det gäller bland annat att SÄPO hade kontrollerat mig innan anställningen på riksdagskansliet och inte haft några synpunkter – och inte minst den ”skumma” fastighetsaffären.

Att säljaren ville ha en snabb affär inom ett par dagar på grund av ekonomiska problem mitt i semestertiden med hjälp av en fullmakt gjorde att det inte gick att genomföra den genom en mäklare utan det blev en direkt försäljning till den som kunde betala den begärda köpeskillingen. Efter att genom en mellanhand ha fått veta om försäljningen slog jag till. Jag hade den handpenning som begärdes på mitt konto som jag sparade ihop som egen insats just för att köpa ett hus. Genom att låna upp resterande pengar kunde jag avsluta affären. Dock var det för dyrt med flera kortsiktiga lån därför sökte jag ett bostadslån hos flera banker men fick nej – så till slut blev jag tvungen att sälja huset med vinst. Svårare än så är det inte.

Vinsten blev i och för sig inte 6 miljoner som det skrivs utan drygt 4,5 eftersom resten gick till staten i reaskatten – så ironiskt nog blev staten vinnaren i ”den största skandalen”.  Om det hade handlat om en ”transaktion” av något slag tror någon att en husaffär med skyldigheten att betala nästa 1,5 miljoner i skatt vore den bästa lösningen? För övrigt tycker jag att en privat persons fastighetsaffärer och ekonomi inte har något allmänt intresse – varken när jag var anställd på ett partikansli eller nu.

Det är precis vad jag hade skrivit till Ekot men dessa svar citerades inte. Jag fick även ett nej på min begäran att få kommentera uppgifterna i en direktsändning trots att det vore  relevant med tanke på att ”avslöjandet” toppade nyheter på P1 under hela fredagen. Partiskheten hos Ekot är knappast förvånande: de hade högst personliga motiv för att underminera mig och desavouera mina tidigare avslöjanden som gäller inte minst censur på Sveriges radio.

print

Sedan korsrefererade andra tidningar i sina artiklar till Ekot vilket fick det hela framstå som en etablerad sanning. Nu till måndagen kom Centerpartiets talesman med det skamliga uttalandet om att jag vore ”det allvarligaste säkerhetshotet mot Riksdagen” på grund av en hårt vinklad nyhet i Ekot.  Notera alltså skillnaden – i fredags lät det från en expert att jag ”kan” vara en säkerhetsrisk eftersom en fastighetsaffär ”kan” vara problematisk. På måndag var det redan ett ”faktum” som många ledarsidor hoppade på.

Samtidigt har Expressen avpublicerat mina tidigare journalistiska texter trots att de var medvetna från början av vårt samarbete om att jag skriver under en journalistisk pseudonym.

Det känns lite som att alla spärrar har släppt och numera kan man förfölja oliktänkande utan några begränsningar. Det för mina tankar till mitt gamla hemlands historia.

Under Stalins repressalier på 1930-talet i Sovjetunionen var tillvägagångssättet för att eliminera dissidenter liknande i hög grad. Även ordvalet påminner om den tiden. Tidningen ”Pravda” brukade komma ut med en löpsedel där statens fiender hängdes ut med bild och namn. De anklagades för att vara just desinformatörer och utländska spioner som målmedvetet arbetade för att underminera den socialistiska revolutionens framgångar och arbetarnas förtroende till partiet och regeringen – utan några bevis förstås.

Sådana ”avslöjanden” brukade trigga igång en mobb som jublade och krävde att de anklagade skulle utredas, dömas och straffas. Det var i princip en avrättning som effektivt förstörde de utpekades trovärdighet. Samtidigt klipptes personernas gamla texter bort från tidningar och böcker i biblioteken landet runt. Även fotografier retuscherades för att helt sudda ut alla deras spår i historien. Låter det bekant?

print2.jpg

I modern tid blir nog den närmaste motsvarigheten till en sådan förföljelse hur islamiska diktaturer i Mellanöstern som Saudiarabien brukar behandla ateister. Liknelsen är knappast slumpmässig: migration har i det närmaste blivit Sveriges statliga religion som inte får ifrågasättas eller kritiseras. Då jag vågade att beröra migrationismen och dem som dyrkar migrationen har jag omedelbart blivit en heretiker. För sådana finns tydligen inga lagar eller pressetiska regler.

Jag förstår att både Aftonbladet och SR anser sig ha personliga motiv för att använda sin makt för att förfölja mig. Det är tydligt om man analyserar att det är just dessa två medier som jobbade hårt för att dra det ett varv till. Som till exempel igår när Ekot gick ut med en krigsrubrik ”Riksdagen samlas för att diskutera Putilovaffären” när det egentligen gällde ett rutinmöte av gruppledare med talmannen. En fråga som gnager i mig dock är varför det inte finns en enda journalist i hela media-Sverige som har mod att ifrågasätta det orimliga i denna förföljelse? Är det vad yttrande- och pressfriheten egentligen är värt?

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

10 thoughts on “Hat och hatare”

  1. Människor är Hyenor, i min tidiga barndom så gick man ”man ur huse” för att se när IKEA brann. Numera sitter folk och hetsar på twitter och facebook om saker de inte har en aning om.

    Jag vet inte heller vem du är, och vad som är sant i detta, däremot vägrar jag att vara en marionett eller ett dumt får. Dessutom så jobbar aftonbladet på att vi ska tappa fokus från trollningen.

    Oavsett vem du är så måste principerna gå först.
    Aftonbladet och mediedrevet och hyenornas lustar är rätt billiga om man jämför med vad Sanningsministeriet sysslar med, som du mycket riktigt påpekar.
    Tack vare flashback så vaknar dock fler och fler ur den fanatiska statsreligionen. Och den är viktigast att visa på.
    Oavsett om just du inte finns, eller vem du är, så finns fler rapporter ifrån migga som pekar på exakt samma sak som du har pekat på. Din person är därmed ointressant, bortsett från för hyeonor och de som har nåt att dölja.

    Gilla

      1. Ja det var dålig svenska av mig. Klart du finns. Jag avsåg aftonbladets trollanklagelser. Deras uppsåt har ju varit att läsarna skall tvivla på allt angående dig. Att de ska bli så förvirrade att de inte vet vad de ska tro om dig. Därför går ju Edward Blom ”goes all Arnstad”.
        Det jag menade, om än klumpigt, är att det inte spelar roll vem du är, eller vem någon är. Det är ju innehållet i det skrivna ordet som skall bedömas. Är det sant eller inte? – oavsett avsändare, är det legit eller inte? är det tänkvärt eller inte? I ett sunt samhälle så går innehåll före yta.

        Jag vet dock hur det är, att de som inte gillar det man skriver går på person, det är därför jag valt att vara helt anonym.
        Btw så tog jag dig i försvar i min blogg. Jag har lyssnat på intervjun i radio bubb.la och ditt ljudklipp på soundcloud, det som gör att de kastar sig över dig, är detta ljudklipp. Du visar att kejsaren är naken…

        Gilla

  2. Hade du varit F! hade ingen skrivit något. Men jag vet hur det är…AB och Richard Aschberg skrev massa hittepå om mig en gång i tiden…….jag lärde mig att aldrig tala med journalister från PK . Att inte säga någonting om dom ringer…bara på med luren….säger man t.ex ; ingen kommentar svarar journalisten ; Men du kan väl svara på xxx osv..allt spelas in , det tänker man inte på som vanlig person ..sen klipper dom ..och får ihop något som verkar helkonstigt.
    Så mitt råd till privatpersoner eller SD:are , med kommunala mandat , ge er inte in i samtal med PK journalister.

    Gilla

  3. Jag börjar misstänka att allt är en sammansvärjning för att komma åt Ekeroth..(som tydligen rekommenderat A. till anställning)…..det här med att Alex skrivit insändare/debatt med alias är inte konstigt alls ,så kan man göra för att inte hamna i m PK medias åsiktsfilter ,..sedan ..å ena sidan skulle Alex skrivit kritik mot president Putin , fast å andra sidan misstänks Alex samtidigt vara agent för samme Putin…….medias hysteriskt höga tonläge är misstänkt….centerns talesman låter helt bindgalen…..
    Och den ryske affärsmannen ältas att denne är en ”dömd brottsling” , men vi vet att domstolar och hittepå åtal ibland används för att komma åt politiska fiender…..

    Jag hoppas verkligen inte någon i SD och Expo kokat ihop detta i någon intern maktkamp. Det har ju tidigare avslöjats att företrädare i SD haft kontakt med det avskyvärda terrorstämplade expo .( ungefär lika OK som om en katolsk kardinal skulle ha kontakt med satansdyrkare enligt mig..)

    Gilla

  4. Tänk att jag fick rätt !!! Detta är ett knep för att komma åt Ekeroth. Idag skriver Expressen att ”SD måste sparka Ekeroth” –någon har gillrat en fälla och använt Alex som bete.
    Jag misstänker att alltihop är en intern maktkamp.
    Tänk så många i ledande poster som rensats ut inom SD + hela SDU…. det blir nästan lite som Sovjets kommunistparti , där försvann nästan hela ledningen en efter en tills bara Stalin själv var kvar…..Stalin lät också skjuta sina sekreterare och annat tjänstefolk ungefär var tredje år när ” dom visste för mycket”

    Gilla

  5. Aftonbladet, SR m.m. har visat hur lågt dem kan sjunka och det kan dem inte ta tillbaka. Fåren älskar konspirationsteori, alla tänkande människor borde se att Aftonbladets artikel är ett hopkok av smörja.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s