”Rysk desinformatör” eller obekväm sanningssägare?

När jag började skriva mina debattinlägg om migrationen med avslöjanden om Migrationsverket, Sveriges Radio osv. visste jag att det kommer att kosta mig personligen. I en demokratur är det av ytterst vikt att sanningssägare och visselblåsare straffas offentligt – för att skrämma alla andra som kanske tvekar till tystnad. Då var det dags för en offentlig avrättning som min före detta kollega Lisa Röstlund på Aftonbladet genomförde. Tidningen gick över alla möjliga pressetiska regler – inte minst därför att Aftonbladet fick för sig att det var jag som skrev en anonym debattartikel som de publicerade i augusti.

Var det ett missförstånd eller en avsiktlig provokation från deras sida är svårt att säga. Det som är uppenbart är att jag är en passande syndabock: mitt ursprung från Ryssland gör att Lena Mellin direkt kopplar mig till Putin och Kremls propagandaverksamhet. Kallades det inte ”att dra alla över en kam” när man misstänkliggörs på grund av sitt ursprung? Eller vänta, var det inte SD som anklagades för att göra just detta?

I denna tråd på Flashback framgår att Lisa Röstlund är mycket mån om att skydda ursprung på kriminella – om det gäller rätt etnicitet förstås.

Aftonbladet kör på med sina anklagelser trots att jag skrev regimkritiska texter om Ryssland och blev tvungen att sluta skriva på ryska just på grund av regimkritiken. Det ironiska är att en av de senaste artiklarna publicerades just av Aftonbladet. Men ursprunget väger tydligen tyngre för sådana exemplariska antirasister som Lena Mellin och Lisa Röstlund. Och nej, jag skrev inte debattartikeln i fråga. Men trots detta måste jag säga att jag beundrar ”Tobias Lagerfeldt” och vad han gjorde.

Han har lyckats att belysa debattredaktionernas partiskhet som lägger en våt filt över debatten i Sverige. Jag minns när jag i våras kontaktade Aftonbladet med en artikel som publicerades till slut på min blogg och som handlade om Sveriges Radios vänstervinkling och hur jag blivit sparkad från SR – därför att jag skrev flera debattartiklar som fd asylhandläggare före anställningen där.

Trots att ämnet var högst relevant och jag hade en inspelning av samtalet med chefer fick jag till svar att ”det är mycket i pipeline just nu” och att jag får vända mig till någon annan. Däremot publicerar man gärna en uppenbart falsk artikel med ett extremt vänsterbudskap.  En bättre illustration av Aftonbladets misslyckande med att hålla sig opartiska på debattsidan behöver man knappt ha.

Jag har skyddad identitet på grund en hotbild som journalist sedan flera år tillbaka – just på grund av min kritiska rapportering om Ryssland. Det är det som förklarar att jag varit ”hemlig” om man använder Aftonbladets terminologi. Deras publicistiska beslut att hänga ut mig med bild och namn, även namnet är sekretesskyddat, saknar nog motstycke i svensk media. Är det inte märkligt att till och med ursprung på mördare och våldtäktsmän, för att inte tala om namn,  mörkas av Aftonbladet medan en hotad journalist hängs ut med bild och namn?

Detta beslut kan innebära en livsfara för mig och långtgående personliga konsekvenser – bland annat ska jag behöva flytta.  Jag använde min journalistiska pseudonym Egor Putilov sedan jag började skriva som journalist 2010 – det är en nödvändighet för en frilansare som rapporterar från krigszoner som t.ex. Syrien. Att skriva under sitt namn kan innebära en skillnad mellan liv och död där – som när jag blev gripen i Damaskus 2012 av Assadsstyrkor. Det första muhabarats officerare gjorde var att googla mitt namn och vad jag skrev. Det är en verklighet som är svårt att förstå för en som sysslar med offentliga bestraffningar inifrån Aftonbladets bekväma redaktion.

Det är inte roligt att bli jagad av den största tidningen i demokraturen. Lisa Röstlund fick tag på en hemlig adress där jag bor. Hon kan inte möjligtvis ha gjort det på ett lagligt sätt eftersom endast polisen har tillgång till den informationen. Därför handlar det förmodligen om dataintrång. Hembesök är det traditionella vapnet av medierna i Sverige för att skrämma sina meningsmotståndare till tystnad. Det är inte svårt att skrämma en person som lever med en hotbild genom att plötsligt dyka upp vid dennes bostad som skulle ha varit skyddad och ringa på – för det är precis vad Lisa Röstlund har gjort. Här kan ni se en skärmdump från en övervakningskamera som visar hur Röstlund står utanför min lägenhet med en fotograf som är redo att ta den klassiska bilden på Den Anonyma Näthataren – i dörren, i foppatofflor, överrumplad och oförberedd.

Min personliga blogg där jag delar av med mig mina erfarenheter från Migrationsverket och medier har inget att göra med mina arbetsuppgifter på Sverigedemokraternas kansli där jag blivit erbjuden en anställning för några månader sedan. Jag skriver i den på min fritid och utanför min tjänst. Denna artikel är ett försök att underminera min trovärdighet och tvinga att sluta skriva.

Traditionen att tysta och straffa sanningssägare är väl bekant för mig från Ryssland. Dock anser jag att de uppgifter och erfarenheter som jag sitter på är så pass viktiga för allmänheten att ta del av att jag kommer att fortsätta skriva. Samtidigt kommer jag att stämma Aftonbladet för förtal och röjning av skyddad identitet – åtminstone för att få upprättelse i rätten.