Etikett: Aleksej Sachnin

Efter att Arbetaren hade publicerat min artikel om pr-makarna bakom Putins propagandakrig som nämnde bland andra Aleksej Sachnin satte Per Leander igång en kampanj mot mig i sin tidning Internationalen. Inom loppet av 4 månader kom det ut minst tre artiklar som behandlade Egor Putilov. Tyvärr, måste jag konstatera att Leander sprider grova lögner i dessa artiklar. Det är djupt beklagligt att hans kamrater från två partianknutna tidningar Proletären och Avanti! på vänsterkanten okritiskt och utan någon källkritik återgav Leanders lögner i sina publikationer.

Innan jag går vidare på vad som är fel i hans påståenden låt mig förklara varför Per Leander ägnar så mycket tid åt att svartmåla Egor Putilov. Leander är de-facto medlem i Socialistiska partiet som tillsammans med SKP (Sveriges kommunistiska parti) har intagit en uttalat prorysk hållning i frågor om Krim och Ukraina. Det är just detta parti som ger utrymme till Aleksej Sachnin som, enligt min bedömning, målmedvetet försöker påverka opinionen i Sverige i en mer Kreml-vänlig rikting. Aleksej Sachnin:

Därför var det av största intresse för både Sachnin och Leander att ifrågasätta mina uppgifter och svartmåla mig personligen för att fortsätta sin verksamhet, publicera sina debattartiklar osv.. Att döma av att Sachnins artiklar fortsätter att publiceras av Aftonbladet Kultur kan man säga att deras taktik lyckades. Utöver detta, är Per Leander Sachnins personliga vän. Här är en bild från deras resa till Finland från Aleksej Sachnins facebook (Leander till vänster, Sachnin till höger):

Per Leander översätter Aleksej Sakhnins artiklar och får 50% av arvoden därför ligger det även i hans ekonomiska intresse att Sakhnin fortsätter att vara efterfrågad som ”ledaren av ryska oppositionen i exil” och debattör. Genom Sachnin fick Leander tillgång till ett nätverk av politiska aktörer med kopplingar till ryska säkerhetstjänster och mäktiga klaner. En av dem är Ilja Ponomarjov – även han behandlades i min artikel i Arbetaren. Leander och Ponomarjov under Ponomarjovs vistelse i Stockholm:

Allt detta underminerar Per Leanders publicistiska trovärdighet i mina ögon. Mer om fakta om Leanders anklagelser mot min artikel som återfinns även i tidningar Proletären, Avanti! och till viss del – även i Flamman.

1. Det finns inga påståenden om att Sachnin skulle ha kommit till Sverige på falska grunder i den här artikeln vilket Leander insinuerar. Detta påstående får Leander själv stå för.

2. Leander tycker att det som jag skrev om Ponomarjov inte kan stämma därför att han röstade emot annekteringen av Krim och är politisk flykting. Det stämmer att Ponomarjov röstade emot annekteringen av Krim. Denna gest hade enbart en symbolisk betydelse, enligt min mening. Samtidigt återspeglar den den mer sofistikerade (jämfört med vissa partikamrater) hållningen i frågan som Ponomarjov driver. Den är nämligen att kritisera ”både” Kreml och Ukraina som ska framstå som lika medskyldiga i Ukrainakrisen. Jag har valt att inte ta det upp i artikeln för att inte bredda ut den för mycket och undvika att fokusera för mycket på enskilda figurer. Ponomarjov är inte politisk flykting.

3. Leander anklagar mig för att inte ha tagit upp Udalcov. Man kan visst ha synpunkter på vad som borde ha inkluderats i en artikel. Dock anser jag inte att Udalcov borde ha tagits upp här just därför att då skulle jag behöva fördjupa mig i kampen mellan olika klaner i Kreml. Udalcov tros ha kopplingar till en av klanerna som för närvarande är försvagad vilket förklarar hans fängslande. Det är dock mest rykten och antaganden som det bygger på därför skulle det inte vara möjligt att skriva om det om man vill vara seriös. Men ska man avstå från att publicera fakta som finns bara därför att det inte går att skriva om Udalcov? Jag tycker inte det. Enligt Ponomarjov var Udalcov aldrig ledaren för Vänsterfronten utan snarare en frontfigur för pressen – enligt en överenskommelse. Razvozhaev har inte varit någon ledare för Vänsterfronten heller.

5. Leander påstår att intervjupersoner från mina tidigare artiklar på temat tog sina ord tillbaka. Det stämmer att det har publicerats två artiklar på temat i Ryssland. Resten stämmer dock inte. Ingen av de intervjuade trädde fram med förklaringar om att jag hade förfalskat deras citat. Citaternas autenticitet är lätt att kontrollera eftersom de flesta intervjuerna gjordes via Facebookchatten och allt finns sparat. Ponomarjov sa aldrig att han lägger upp hela intervjun som bevis på att jag ljuger. Tvärtom beklagade han att jag använde ytterst lite av intervjun i mina artiklar och la därför fram hela texten. Ironiskt nog bekräftar intervjun mina uppgifter samt kastar ljus på nya spännande omständigheter.

6. Leander insinuerar att tidningen Colta bad om ursäkt och tog ner artikeln. Det stämmer inte. Det stämmer inte heller att Colta hade publicerat ett fördömande från ett ”50-tal” representanter av en trotskistisk organisation. Jag tycker inte att det är relevant överhuvudtaget att dra in andra publikationer i den här debatten. Däremot eftersom Leander tog det upp vill jag svara på anklagelserna. Efter att min första artikel kommit ut i Colta blev redaktionen utsatt för enorma påtryckningar – och inte bara av folk från vänsterkanten. Jag blev själv hotad flera gånger både före och efter publiceringen. Dock är det klart att faran är mycket mer påtaglig för en redaktion som fysiskt befinner sig i Ryssland – med tanke på hur många ryska journalister mördats till följd av sin rapportering. Trots detta och trots hårda krav på att ta ner artikeln har redaktionen hållit ut. Artikeln är fortfarande tillgänglig på Coltas hemsida.

I enlighet med sin policy har redaktionen tackat ja till att ge representanter från Vänsterfronten en möjlighet att svara på anklagelserna. Även jag fick tillfälle att skriva mitt svar på Vänsterfrontens reaktion där jag bland annat passade på att rätta ett faktafel som egentligen kommer från en sidolinje i reportaget – ett namn av en ledare för en filosofisk rörelse i Ryssland som förenar flera makthavare och som Sachnin säger sig ha en koppling till var fel. Chefredaktören passade på att be om ursäkt just för det felet – eftersom det orsakade ramaskri bland följare av denna rörelse. Redaktören underströk dock att ursäkten omfattar inte artikelns budskap samt att Vänsterfrontens reaktion var oproportionerlig och att vänstern borde rannsaka sig själva.

7. Vidare ägnar sig Leander åt att tillskriva mig åsikter som jag aldrig uttryckt – i synnerhet om att högerextremister i Ukraina inte är något problem.

8. Det är också värt att notera att Arbetarens redaktion inte har tagit tillbaka ett ord i artikeln trots påtryckningar från pro-ryssar på vänsterkanten. Jag kan även säga att innan publiceringen kontrollerades varje påstående i artikeln noggrant av redaktionen. Detta bevisar ännu en gång att artikeln är baserad på fakta till punkt och pricka.

Sist men inte minst – artikeln i Internationalen samt kopplade artiklar i ett antal andra partianknutna tidningar så som Proletären med flera som har Internationalen som sin enda källa är nu föremål för prövning i PO.