När Sverige checkar ut

När jag korsar gränsen från Norge till Sverige – exempelvis från Trondheim till Jämtland – får jag ibland en öststatskänsla. Bukoliska vyer med välskötta torp och blomstrande småorter ersätts med fallfärdiga hus, nedlagda industrier, stängda affärer och igenvuxna åkrar.  Det ser ut som Polen, Ukraina eller Ryssland. Enda livstecken utgörs – surrealistiskt nog – av migranter från Mellanöstern och Afrika som traskar längs vägkanter mot sina asylboenden.

Jag stannar för en stund i en av de många spontana loppisar som anordnas i helger i gårdar längs de större vägarna. I de loppisarna finns inte en tillstymmelse till finess som präglar tjusiga vintagebutiker i Vasastan eller på Södermalm i Stockholm. Det ligger 80-tals lampskärmar, falska kinesiska väggklockor av plast samt en del rostiga verktyg med inskription ”Made in Sweden” på de provisoriska borden. Det anspråkslösa urvalet andas snarare desperation än bjuder på en avslappnad shoppingrunda.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En typisk gård i Norge

Jag pratar med Ingrid som äger gården. Hon är i 70-års ålder och bor ensam efter att hennes man gick bort för 5 år sedan:

-Vi hade tio stycken kor här förut men det blev för dyrt att transportera mjölk och vi blev tvungna att lägga ned.

Hon pekar på det igenvuxna fältet nedanför. Hennes gård har tydligen sett bättre dagar: ett billigt plåttak från Byggmax på boningshuset är genomrostat på flera platser, ett par dörrar hänger snett, den gamla färgen på fasaden släpper. Det är tydligt att den 70+ åriga kvinnan inte mäktar med den stora gården. Barnen som är utflyttade till storstäder kommer på besök allt mer sällan.

-Det finns inte mycket att göra här, bara vänta på döden, – säger hon skämtsamt, men ändå med ett visst allvar.

Hennes situation är typisk för många hushåll på Sveriges landsbygd – gamlingar som bara väntar på döden. Efter den kommer deras hus att säljas med alla möbler som dödsbo till ett vrakpris. Slit och släng, sälj och glöm. Livslusten finns inte längre i de här trakterna.

gh
Nedlagd bensinmack

När jag kör genom Jämtlands ödemarker får jag en stark känsla av deja vu. Jag har redan sett allt detta en gång – i mitt gamla hemland. Rysslands landsbygd såg likadant ut efter den ekonomiska katastrofen på 90-talet. Sverige har dock inte genomgått någon större ekonomisk turbulens. Tvärtom matas vi regelbundet med nyheter om att den ekonomiska tillväxten är rekordhög. Vart går frukten av denna tillväxt då annars än till den ständigt ökande skuldsättningen av hushållen?

kulturbilder.wordpress.com

Gamla fotografier som är prydligt upplagda på Ingrids bord berättar om ett annat liv – samma gård med samma lilla samhälle ett stenkast bort bara för 10-15 år sedan, när Sverige fortfarande fungerade. En skola, en mataffär, högtider med den stora familjen på gården, lekande barn, korna. Inget särskilt men ändå ett värdigt liv.  Etablissemangets älsklingsbarn – globaliseringen, fri handel, EU – har blivit apokalypsens riddare för den här lilla byn – och kanske för hela Sverige utanför storstäder. De här människornas enkla liv blev nedvärderade och förstörda.

Jag fortsätter min färd mot Stockholm. Trots alla försök att undvika hål i vägbanan studsar ändå bilen då och då. Vi kör förbi folktomma samhällen och nedlagda bensinmackar, genom en övergiven och ogästvänlig terräng som återigen blir naturmarker.  Bilens radio brusar i bakgrunden. P1 sänder direkt från Almedalen i Visby. Jan Björklund pratar något om vilka regeringsalternativ som Liberalerna kommer att ställa sig bakom. Här i Jämtland låter deras röster som från en annan planet.

kulturbilder.wordpress.com

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 073-6101217

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar. Bloggen tillhandahålls av Martin Dahlin, som även är ansvarig utgivare

9 reaktioner till “När Sverige checkar ut”

  1. Trevlig krönika! En kanske typiskt svensk reaktion: vad säger glesbygdsverket, genomfor mig. Ingenting, de lades ned 2009, ser jag. Med Tillväxtverker har tagit över deras uppgifter, står det. Fråga dem när du kommit till Stockholm.

    Gillad av 1 person

    1. Det blir nog svårt för enskilda myndigheter att kämpa mot en uttalad politisk agenda även om de ville det. Mp drev bland annat nedstängningen av bensinmackar i glesbygden som ofta tjänade som livets oaser och knytpunkter när allt annat har lagts ned. Numera – det lysande förslaget om kilometerskatt som kommer att slå hårdast just mot glesbygden osv osv

      Gilla

      1. Jag tänkte närmast att man skulle fråga vad som gör att Norges glesbygd blomstrar (åtminstone relativt sett) medan Sveriges vissnar. Men att tro att Tillväxtverket har svar på detta är nog naivt. Kanske finns det någon läsare som känner till någon forskningsrapport om saken? Tack vare en bloggpost hos Den Hälsosamme Ekonomisten hittade jag detta. Har dock inte läst rapporten än.

        Gilla

      2. Som jag har hört en det en kombination av åtgärder som gör att den norska landsbygden fortsätter att leva. Dels lägre moms på landsbygden, dels tullmurar för import av livsmedel som kan produceras i Norge (tack vare att Norge inte är med i EU), dels att det är svårt att stycka av gårdar. Men viktigt också att det är en helt annan attityd i Norge till landsbygden. Där ses den som en bärande fundament till allt annat, någon slags andlig bas för resten av samhället. Jämför det med illa dolda stockholmska föraktet mot bensinslukande lågutbildade bönder

        Gilla

      3. Ursäkta alla kommentarer. Vill bara skriva att jag nu läst lite i rapporten jag länkade till. Den behandlar ett intressant ämne, tycker jag, men på ett väldigt ointressant sätt. Framför allt för att de redovisar data uppdelat på ”tätort” (ort med 2.000 invånare eller fler) och landsbygd. Inkluderar man så mycket i Tätort så blir uppdelningen ganska meningslös.

        Sedan stör det mig att man diskuterar ålderspyramider, arbetslöshet och annat utan att skriva något om invandringen. Nästan alla befolkningsdata under 2000-talet blir obegripliga utan att skilja mellan personer med respektive utan utländsk bakgrund.

        Gilla

    2. Och ja, inte minst den totalitära förkärleken för ett centrum – en huvudstad, en central makt osv. Detta har lett till att landsbygden nedvärderades som ett sätt att leva. Det är numera endast i storstäder kan man nå en framgång – tack vare en del agendasättande kulturjournalister

      Gilla

      1. Jag har dock en viss förståelse för dem som hyllar staden. Täta städer, med välutbildade och kreativa människor stöttade av finansiella möjligheter, svarar för en mycket större del av Sveriges BNP och exportintäkter än vad deras befolkningsandel utgör. Det som gör mig ursinnig är att man inte kan stödja detta på ett balanserat sätt, med respekt och värnande också om andra områden och befolkningsgrupper.

        Jag tror som du att Norges landsbygd blomstrar mer än Sveriges i hög grad beror på en mental inställning, att norrmännen mer värnar sitt ursprung, dvs den egna landsbygden. Därutöver kan jag tänka mig politiska skillnader betr. 1. jordbrukspolitik (där Sveriges linje inte så mycket har att göra med EU, faktiskt), 2. slarvigt skrivna lagar, alldeles för generella, som när de skall tillämpas av myndigheter och domstolar resulterar i stolpskott som landsbygdens folk får i nacken (ursäkta den lite blandade metaforen), och 3. svensk miljöpolitik och kanske kollektivtrafik-politik. Men det vore intressant att veta hur stor betydelse varje enskild faktor har.

        Gilla

  2. Detta är ett viktigt ämne.

    Att Sveriges landsbygd, mindre orter och förorter inte blomstrar är av ekonomiska skäl. Skattepengar går till kommuncentra, landstingscentra och Stockholm, endast en liten del fördelas tillbaka och då på centralmaktens villkor. Bestämmanderätten är fråntagen folket.

    Detta är en ekonomiskt utsugning som kanske endast motsvaras av när Rom erövrade nuvarande Rumänien. Kvar blir inte mycket.

    Nu när pengarna är slut börjar de tala om kommunsammanslagningar igen. Färre centra skall blomstra… Dessutom skall vi även försörja Bryssel.

    Som svar till någon som tyckte om bildat folk med resurser i städerna, det finns/fanns väl så många sådana personer landsbygden med.

    Gilla

Lämna en kommentar