Oberoende socialdemokratisk blogg Ledarsidan.nu har kritiserat mitt senaste inlägg ”Libanesiskt scenario i Sverige – på väg in i ett inbördeskrig” i artikel ”Putilovs analys saknar verklighetsförankring” som uppmärksammar några svaga punkter i mitt resonemang. Som bloggen påpekade hoppade jag över flera steg i min analys – dels för att undvika långa onödiga utläggningar om ämnen som jag hoppades är självklara för de flesta, dels för att fokusera på den stora bilden. Därför vill jag ta tillfället i akt och bemöta den delen av inlägget som är saklig och relevant genom att fylla i de luckorna.
Det kan framstå i min analys att den främsta konfliktlinjen i det eventuella inbördeskriget i Sverige kommer att ligga mellan medborgargarden som bildas på landsbygden som svar på rättsstatens tillbakadragande och förortsgängen. Det är en felaktig uppfattning. I mitt inlägg ville jag bara nämna några av de frön som redan finns i det svenska samhället i nuläget och som – om tillfället ges – kan leda till en splittring och atomisering av Sverige. Bloggen påstår att det inte finns medborgargarden i ”den klassiska meningen” i landet. Men vad är den klassiska meningen då om tom polisen öppet erkänner deras existens och hänvisar brottsoffer till medborgargarden när deras egna resurser inte räcker?
Ledarsidan.nu har dock rätt i att påpeka att diverse militias kommer att bildas även på högerkanten som ett svar på tilltagande otrygghet och politisering av våldet i förorterna. Även detta fick vi en försmak av under 2015 när Sverige stod på randen till ett systemsammanbrott och Soldiers of Odin började dyka upp i allt fler städer. Så även denna process är inledd och det finns knappast några grunder till att tro att det inte kommer att ske igen – i en större skala – så snart det blir uppenbart för alla aktörer att situationen i Sverige blir instabil.
Valet 2018 kommer att bli en viktig vattendelare i den här processen. Sverigedemokraterna är på väg att bli Sveriges största parti. Ett valresultat på 26-30% är inte alls otänkbart. Om en ny överenskommelse liknande DÖ ska förhandlas fram av etablissemanget för att isolera SD kan det komma att leda till en radikalisering av en del av SDs kärnväljare. Det finns en gräns, till vilken man kan tumma på demokratin utan att få ödesdigra konsekvenser. Min bedömning är att Sverige ligger farligt nära denna gräns.
Efter denna röda linje kommer en del av väljare att tappa tilltro till den demokratiska processen. Följden blir att radikala våldsbejakande organisationer kan komma att få en mycket mer framträdande roll. Om etablissemanget blir alltför diktatoriskt i sina försök att behålla makten kommer en bred motståndsfront att bli ett faktum.
Ledarsidan.nu invänder även mot min tes att politiseringen av förorter kommer att leda till uppkomsten av politisk islam i Sverige. Min uppfattning tillskrivs helt felaktigt min påstådda islamofobi. Samtidigt finns det undersökningar som tillstyrker att en stor andel av invandrade muslimer vill se en islamisk stat och leva enligt sharialagar. I Danmark och Storbritannien handlar det om cirka 40% muslimer. Det finns all anledning att tro att det förhåller sig på ett liknande sätt även i Sverige. Andelen radikala muslimer kan vara ännu högre här till följd av att den muslimska diasporan i Sverige består i stora delar av asylinvandrare med ursprung i länder med en lägre genomsnittlig utbildningsnivå jämfört med muslimer i Storbritannien.
Islam har anspråk på att vara en allomfattande världsbeskrivning. Denna beskrivning innefattar även hur staten, rättssystemet och politiken ska fungera. Att följa Quran och sträva efter att bo i en islamisk stat är en skyldighet för varje troende muslim. Att tro på att de inte kommer att rösta på det islamistiska alternativet om tillfället ges är minst sagt naivt. Det behöver inte vara just IS som ska representera den politiska islamismen i Sveriges riksdag – det finns gott om andra, mer rumsrena alternativ för det som till exempel det halvt legaliserade Muslimska Brödraskapet, Hizb ut-Tahrir eller något helt nytt som ”Sveriges muslimer” osv..
Historiskt sett brukade vänstergrupperingar att vara islamisternas hantlangare i inbördeskrigen i Mellanöstern. Det ser inte ut att det eventuella inbördeskriget i Sverige kommer att bli ett undantag. Redan 2011 försökte ett ytterlighetsparti på vänsterkanten som heter Rättvisepartiet Socialisterna att infiltrera förorter i Göteborg och Malmö med sin satsning Pantrarna – en militant organisation som skulle kämpa för förortsbornas rättigheter. Det slutade med att flera tungt kriminella från bl.a. Vårvädersligan tog ledande positioner i föreningen.
Även personer från den ökända föreningen Megafonen som misstänks ligga bakom Husbykravallerna 2013 som jag bevittnande och skrev ett reportage om har kopplingar till radikal vänstern. Vänsterns mytologi förenad med islamistisk fanatism och kriminellas förakt mot rättsstaten bildar en explosiv blandning som kan eskalera till ett fullbordat inbördeskrig. Det organiserade våldet i Husby är ett bevis på att denna utveckling kan ske snabbt och oförutsett samt på att faran är högst verklig. Vem tyckte inte att bilder från upploppen i Husby var obehagligt lika reportagebilder från konflikter i Mellanöstern?
När jag nästan ville berömma Ledarsidan.nu för den sakliga och relevanta kritiken sänker de plötsligt nivån och påstår att jag ”antyder” i min text att ett inbördeskrig har en ”positiv inverkan”. Detta trots att jag tydligt påpekar att inbördeskriget i Libanon löste inga problem utan skapade nya. Själva syftet med alarmistiska prognoser är just att förebygga en farlig utveckling genom att syna den och beskriva för en bredare allmänhet.
Så nej, det är inte bara ”en enskild journalists olyckliga uttalande” som spär på polariseringen utan medvetna missförstånd av det slaget som själva bloggen bjuder på i sin kritik. Allt detta bevisar att problemet är större än enskilda personer och handlar i grunden om en attityd och en medveten ovilja att förstå. Det är sorgligt när strävan till konsensus och dialog som har gjort Sverige till ett framgångssamhälle byts ut mot etikettklistrande och infantila hatiska utspel mot inbillade fiender. Så ja, kanske har Ledarsidan.nu rätt. Det kanske är så att fred uppfattas som något självklart av alltför många i Sverige och det behövs ett krig för att man återigen ska inse fredens värde.
Mina inlägg är på inget sätt en uttömmande analys utan snarare en inbjudan till diskussion och utbyte av tankar. Ni är således välkomna att ställa frågor och skriva om egna reflektioner i ämnet i kommentarsfältet nedan.
Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!
Swish: 073-6101217
Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)
Donera valfritt belopp med kort via Paypal:
Bli månadsgivare:
Egor Putilov 
Hej! Syrier och rumäner har tagit över stadens torg i Båstad och Laholm.
Vänlig hälsning
Helene Balsberg
GillaGilla
Intressanta tankegångar som onekligen behöver diskuteras. En aspekt som inte tagits upp är hur omvärlden f.f.a. Nato och EU skulle reagera på ett sönderfall och förstadier till inbördeskrig. Själv tror jag att sådan ingripande skulle komma relativt snabbt just för att du redan nu har koll på vad som händer. Som riksdagsmajoriteten nu ser ut så kommer förfrågningar om ingripande att ske självmant eller efter påstötningar. DÖ-partiernas ovilja att släppa in SD handlar just om statsrättsliga konsekvenser som detta. Sverige är ett ”läskigt land”
GillaGilla
Frågan om ett ingripande från andra länder är intressant och avhängig flera faktorer som kan ändras med tiden:
– dels tillståndet i övriga Europa. Det finns indikationer på att åtminstone Frankrike kan också glida in i en intern konflikt;
– dels om det kommer att finnas ett intresse och/eller förmåga från övriga Väst att hjälpa Sverige i det här laget eller om det blir billigare politiskt att dumpa Sverige genom att ”kraftfullt fördöma den bekymmersamma utvecklingen” och sedan göra ingenting.
Att Sverige gång på gång lägger ansvar för sitt välbefinnande på andra länder och åker snålskjuts på det här sättet kan knappast fungera som en långsiktig strategi. De skandinaviska grannarna har både historiska och pragmatiska skäl att avstå från ett ingripande. Däremot finns det ett intresse från alla parter att förneka och maskera utvecklingen så långt det går genom att i praktiska termer tillåta en lågintensiv krigföring med ett antal trygga zoner som ska fungera som potemkinkulisser samt stora satsningar på propaganda. Ett öppet inbördeskrig i Sverige kommer att innebära en implodering av hela det multikulturalistiska projektet i Väst.
Jag har inte riktigt förstått vad du menar med att DÖ handlar om starsrättsliga konsekvenser som en ockupation. Menar du att SD i makten kommer att få situationen ur balans?
GillaGilla
Tror förhoppningar om intervention från grannar eller alierade är fåfänga i det här fallet. Betänk att scenariot med inbördeskrig förmodligen ligger ett antal år in i framtiden. Under den tiden har statens förmåga till sitt våldsmonopol försvagats ytterligare. Ekonomin kan i det läget vara körd i botten efter att de svenska asyl- och bostadskreditbubblorna spruckit. Men Sverige är då bara ett av de länder i Europa som har likartade problem. Och inbördeskriget kommer smygande. Det kan under många år vara en väldigt diffus utveckling som av vissa benämns som förstadiet till inbördeskrig emendan själva ordet inbördeskrig i andra kretsar blir ett förbjudet ord, detta blir förmodligen det svenska politiska etablisemangets hållning om vi känner dem rätt. Det handlar om många olika fronter mot varandra. Islamistisk ”IS-affilierad” terror mot någon sorts organiserat motstånd, det må vara från polisen eller från någon milis, är bara en sådan front. Den kanske rent av blir marginell. Sunni mot Shia är en annnan. Olika etniska grupper och gäng som slåss om territorier en annan. En långsam men entydig eskalering av hämndaktioner som inte kan mötas av en undermålig polis och rättsapparat. Utländska påverkansoperationer kan och kommer förmodligen att ske, både från arabvärlden, från öst och från väst. Men det är naivt att tro att intervention sker i form av fredsbevarande trupp som marcherar in och återställer ordningen på 1900-tals manér. Den tiden är förbi.
Det väsentliga här är observationen att Staten börjat att misslyckas i det ena efter det andra av sina åtaganden, där våldsmonopolet är det centrala. I kombination med att befolkningens sammansättning snabbt genomgår en stor förändring. Ett antal stablisiserande fakulteter hos befolkningen försämras nu i raskt takt: De relativt små klassklyftor som vi haft, vårt förtroende för staten och politikerna, framtidstro, homogenitet och svensk identitet, utbildningsnivå, intelligensgenomsnitt, lojalitet mot staten och samhället.
Intressant nu är att följa utvecklingen i England, vi såg för en tid sedan en första egentlig hämndaktion på hemmaplan mot den islamistiska terrorn (Finsbury Park). Räkna med att från den dagen och as we speak så pågår planeringen för fullt av en vedergällning, får se om den enligt traditionellt snitt kommer att slå blint mot något godtyckligt mål så som shoppande och flanerande britter, konsertpublik et.c., eller om den blir mer riktad mot någon anti-islamistisk rörelse, EDL eller liknande. Om man leker med tanken på det senare så skulle det kunna bli början på en utveckling med eskalerande vedergällningsaktioner, något som i förlängningen liknar inbördeskrig. England verkar dock likna Sverige i det avseendet att polisledningen idag står väldigt långt ideologiskt ifrån att kunna ta tydlig ställning _mot_ islamisterna, de slår däremot stenhårt mot yttringar av anti-islamism/counter jihad. Det gör deras uppgift som skyddare av medborgarna i det långa perspektivet otydlig och tveksam men strategin är väl just att i korta perspektivet fördröja inbördeskriget och förlänga status quo.
GillaGillad av 1 person
Tack för en intressant och fördjupande kommentar! Håller med i stort sett allt du har skrivit
GillaGilla
Det viktigaste och bästa i textev finns mot slutet: ”Det är sorgligt när strävan till konsensus och dialog som har gjort Sverige till ett framgångssamhälle byts ut mot etikettklistrande och infantila hatiska utspel mot inbillade fiender.”
Exakt! Och det allra värsta är att detta etikettsklistrande hindrar alla samtal och gör att analysen aldrig utvecklas och åtgärder blir sena, ofullgångna och missriktade.
Jag vill också berömma språket och dispositionen i din text. Och att du lyckades förstå så mycket av vad din motpart vill ha sagt.
GillaGillad av 1 person