Liberal debattör vill rädda demokratin – göra ”något” med Trump

Jag råkar vara medlem i Juseks fackförbund och brukar i egenskap av denna få deras tidning Karriär. Oftast brukar den gå direkt till papperskorgen – främst därför att en karriär knappast är ett brinnande aktuellt ämne för mig just nu. Men även på grund av sällsynt undermåligt innehåll. Vänsterns desinformatörer brukar vara ganska skickliga på att utge sig för normala och rationellt tänkande människor – kanske med undantag för Anders Lindberg. Desinformatörer av lägre rang saknar dock Aftonbladet skribenters fingertoppskänsla och är nästan groteska i sina överdrifter. Den här gången råkade jag öppna sista sidan i tidningen och läsa en artikel med den fyndiga rubriken ”Tidens ironi att jag ber om fler förbud”. En Marika King som definierar sig som liberal beklagar sig över att hon ”måste” be politikerna om fler förbud – bland annat vill hon förbjuda Trump (mer om det längre ner). De första två stycken i hennes text är så intressanta och talande (som anamnes) att de förtjänar att citeras i sin helhet. Hon skriver följande (med mina kommentarer i fetstil):

”Jag minns det så tydligt. Melodifestivalen 2015. Måns Zelmerlöw kliver ut på scenen tillsammans med sin grafiska kompis. We are the heroes of our time, but we are dancing with the demons of our mind. Texten slår an en sträng hos mig. En sträng av både hopp och förtvivlan, och en inte alltför liten dos av melankoli och förundran. (Det blir nästan en karikatyr på en lätt dum och konformistisk medborgare som faller sanktionerade tårar och blir alltigenom känslig och sentimental över en låt på Melodifestivalen. Att fira och lyfta upp sin egen ignorans genom att kasta bort flera århundraden av filosofi och rationellt tänkande till förmån för den förmodat djupa meningen i en vinnande schlagerlåt är tydligen inte stigmatiserande längre. Regeringens flyktinggala i Munchenbryggeriet har satt en standardnivå. Den närmaste referensen är nog filmen Idiokrati som för övrigt rekommenderas varmt som en objektiv skildring av nutidens verklighet.)

Jag växte upp på 70-talet och sedan dess har jag levt i en tro om att världen utvecklas åt rätt håll. Visst fanns det fortfarande krig och fattigdom (långt borta – anm.), men på det stora hela tog demokratin över, humanismen och liberalismen vann mark, och förnuftet och kärleken skulle segra. (Så klart – med en trygg uppväxt som svensk medelklass i Peak Folkhem får man en känsla av att ”kärleken” (detta ord alltså) segrar. Sorgligt nog verkar skribenten inte förstå att förklaringen till denna tro är just den trygga uppväxten i Sverige. Tanken att den tron inte delades av en överväldigande majoritet av jordens befolkning – som just levde i krig och fattigdom – är till synes helt främmande för henne. King absolutiserar sina personliga erfarenheter och projicerar sin myskänsla på omvärlden utan att inse att ett tack borde snarare riktas till hennes förfäder som byggt upp just Sverige som ett land fritt från krig och fattigdom – en historielöshet som verkar vara typisk för svensk medelklass. Men vänta en stund – nu kommer det stora avslöjandet…):

Sedan kom ISIS och SD (just så – genom ”och”. Det är svårt att kommentera det här för att detta är ett så vidrigt och förkastligt sätt att demonisera ett politiskt parti. Dock kan man fortfarande spåra glimtar av ett intellektuellt arbete bakom detta. Att sätta ett likhetstecken mellan ISIS (det heter IS numera, Marika) och SD  är redan ett ganska eftersatt och missbrukat grepp men King gjorde ändå en ansträngning för att skicka ut de rätta signalerna om vilka som hon hatar.)

20170501_165531

Som om det inte vore nog återfinns även en ”frågeruta” i texten. Där förfasas författaren över Trump:

”Alla pratar om att Trump är en fara för demokratin och att han i realiteten utför en smygande statskupp. Så varför är det ingen som gör något? Att göra statskupp är väl förräderi?”

20170501_165607

Det här stycket är en gripande illustration av Marika Kings tankeverksamhet. Hon ställer retoriska frågor med givna svar. Vad ska man då göra med Trump om man ska göra något? Ska man döda honom som en vänsterjournalist tidigare föreslog? För det finns väl inga andra sätt att stoppa en vald president från att ”utföra en smygande statskupp”? Således föreslår skribenten på fullaste allvar att göra ”något” med en demokratiskt vald president av en främmande stat därför att alla pratar om att han (förlåt – hen) är en fara för demokratin. Det som verkligen är ironiskt är att King inte verkar förstå ironin i sin egen text – att det är just hon som är hotet mot demokratin. Även om man bortser från den ideologiska fördelningen mellan vänster och höger och pratar endast om den intellektuella nivån blir det inte bättre: för att se denna tydliga motstridighet krävs inga större mentala ansträngningar – förmågan att se det borde komma med de mest grundläggande hjärnfunktionerna.  I ljuset av detta stycke låter nästa ruta som ett olustigt skämt:

20170501_165638

”Forskning från Harvard har visat att meditation fysiskt påverkar hjärnan. 27 minuter om dagen i 8 veckor räckte för att kraftigt öka densiteten i den grå hjärnsubstansen i hippocampus. Fascinerande.”

En fråga som dyker upp: är det något man INTE ska göra med sin hjärna om skribenten nu använt denna metod? Slutklämmen fascinerar minst lika mycket i alla fall:

20170501_173526

Marika King presenteras i tidningen som ekonom, vice vd och författare. Hon är alltså väldigt väl positionerad i samhället. Man behöver dock inte läsa hennes cv. Allt om henne står i hennes artikel. Av den att döma verkar hon sakna de mest grundläggande tankefunktionerna som behövs för att säkerställa människoartens överlevnad – bland annat förmågan att tänka abstrakt, göra orsak- och konsekvensanalys, skilja på olika skeenden i den fysiska verkligheten, komma till slutsatser och agera utifrån dem. Att sådana människor upptar nyckelpositioner i samhället är något som skrämmer mig på riktigt.

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s