”Flyktingar” åker hem på semester för skattepengar – Migrationsverket reagerar inte

Många läsare av mitt föregående inlägg om migranter från Eritrea har påpekat  att en skyddsstatus förfaller om man åker till det land som man sökte skydd ifrån – och det med all rätta. Enligt 4 kap 5§ Utlänningslagen ”En flykting upphör att vara flykting om han eller hon

1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare”.

Det är tveksamt även ur en moralisk synpunkt – att återvända till det land som man har flytt ifrån undan påstått krig, död och tortyr direkt efter att man fått asyl innebär att man har ljugit i sin asylansökan . Det är nog inte mycket som provocerar mer i asylhanteringen än hemresor. Därför kan man förvänta sig  att Migrationsverket ska reagera kraftfullt när sådana här missförhållanden kommer upp till ytan.

Till min förvåning har jag dock upptäckt under den tiden som jag arbetade på Migrationsverket att ingenting händer. Problemen verkar finnas i flera led – alltså inte enbart inom Migrationsverket utan även hos gränspolisen som fram tills nyligen inte rapporterade alls om misstänkta hemresor som om det vore i sin ordning när chartrade flygplan överfulla med nyblivna flyktingar åker i skytteltrafik till deras ursprungsländer.  I en nyhetsnotis från 2011 lovar gränspolisen i Skåne att ”börja tipsa” Migrationsverket om hemresande flyktingar vilket egentligen var deras arbetsuppgift från början. Det är oklart vad som menas med tips här eftersom det som skulle ha gjorts är att resehandlingar inklusive boardingpass, id-handlingar, eventuella bevis på vistelsen i hemlandet skulle beslagtas och skickas vidare till Migrationsverket. Dock så sent som 2013 var det ytterst sällan att det kom in några tips från svenska gränspolisen.

Det går inte att säga att det var särskilt svårt att få fast de här personerna – det stod ju i deras temporära resedokument och främlingspass att handlingen inte gäller för resor till deras hemland. Den enda gränspolismyndigheten i hela EU som dock fortsatte att göra sitt jobb var den tyska.  Regelbundet skickar de omhändertagna dokument och förhörsmaterial som gäller ”flyktingar” med svenska uppehållstillstånd som vanligtvis stoppas på väg tillbaka från sina hemländer när de gör en mellanlandning i Tyskland. Enligt den gällande rutinen skickas de här handlingarna till den asylprövningsenhet som har fattat beslut om att bevilja asyl till personen för en eventuell återkallelse av skyddsstatus och uppehållstillstånd.

Väl på den berörda enheten läggs handlingarna dock in i en dossier utan att någonting sker. Av en händelse hittade jag just sådana bortglömda handlingar i ett eritreanskt ärende som var kopplat till ett annat ärende som låg på mitt bord. Den sökande i ”mitt” ärende uppgav nämligen att den personen var hens släkting och främsta kontaktperson i Sverige därför ville jag titta på om det fanns information om släktskapet.

När jag bläddrade i dossiern såg jag ett tjockt kuvert från den tyska polisen som ingen har tagit sig an. Av handlingarna framkom att personen var stoppad på väg tillbaka från Eritrea till Sverige vid en mellanlandning i Tyskland för ett halvt år sedan. Provocerande nog reste hon dit direkt efter att hon fått asyl i Sverige och ett främlingspass med en notis ”gäller inte för resor till Eritrea”. Tyska polisen har gjort sitt jobb: bevisningen mot kvinnan var omfattande.

Det fanns ett boardingpass med stämpel från Eritrea, utskrifter av flygbiljetter, till och med bussbiljetter från Asmara. I förhöret uppgav hon först att hon reste tillbaka därför att hennes föräldrar blev sjuka, sedan ändrade historien till att hennes föräldrar ”greps och torterades”, sedan ändrade igen till att hon själv hade gripits och torterats på flygplatsen vid ankomsten, suttit i ett fängelse i 2 månader och sedan lyckats att ”rymma”. Hon kunde inte ge någon förklaring på hur det kom sig att hon hade lyckats att rymma vid exakt samma tidpunkt som hennes resa tillbaka till Sverige som hade bokats för flera månader innan. Hon kunde inte heller förklara hur hon passerade gränskontrollen i Asmara vid utresan eller varför hon hade bussbiljetter om hon satt fängslad. Med andra ord var bevisningen tillräcklig för att kalla in kvinnan till en muntlig utredning och återkalla hennes uppehållstillstånd direkt. Om det inte fanns ett men…

3 månader innan dess hade Migrationsverket stoppat alla utvisningar till Eritrea på grund av en 15 år gammal landinformation. Jag skrev mer om det i ett tidigare inlägg. Detta gjorde det omöjligt att återkalla hennes uppehållstillstånd eftersom det ändå inte skulle gå att utvisa henne – trots ett bevisat brott mot Utlänningslagens bestämmelser.  Där finns det kanske en förklaring till varför gränspolisen struntar i att rapportera hemresor till Migrationsverket – för att det inte spelar någon roll.

För att adda insult to injury bekostas dessa semesterresor oftast av skattepengar genom kommunala socialtjänster. I ett uppmärksammat mål från 2011 överklagade en ”flykting” kommunens avslag på hans ansökan om finansiering till hans resa till hemlandet. ”Flyktingen” vann målet mot kommunen.

Det bör tilläggas att inte heller socialtjänster tipsar Migrationsverket om hemresande ”flyktingar” – på grund av sekretessregler.

Skattefinansierade hemresor av så kallade flyktingar är ytterligare ett bevis på hur dysfunktionellt och missriktat det svenska asylsystemet har blivit. Det är visserligen bisarrt när berörda myndigheter och tjänstemän vet allt detta men väljer att fortsätta blunda och låtsas som att asyl är till för dem som flyr krig, död och tortyr och att svenska asylregler ”räddar liv”.  Ingenting kan vara mer fel.

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 073-6101217

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:

Bli månadsgivare: