Om förvarstagande av asylsökande

Frågan om förvarstagande av asylsökande med avslag har åter blivit aktuell i kölvatten av terrordådet på Drottninggatan. Flera politiska partier kräver att asylsökande tas i förvar i högre utsträckning än idag och föreslår lagändringar på området. Det som få verkar dock känna till är att redan i dagsläget ger Utlänningslagen en möjlighet att ta i förvar asylsökande med avslag som kan antas avvika från verkställigheten av sitt beslut. Tröskeln för förvarsbeslutet som den är formulerad i lagen ligger ganska lågt.

10 kap. 1 § andra stycket Utlänningslagen säger följande i frågan:

”En utlänning som har fyllt 18 år får också tas i förvar om

  1. det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens rätt att stanna i Sverige ska kunna genomföras,
  2. det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. 2, 3, 6, 8, 9 eller 10 § eller 11 § första stycket, eller
  3. det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Beslut om förvar av en utlänning enligt andra stycket 2 eller 3 får meddelas endast om det annars finns en risk att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten. Lag (2014:198).”

Enligt praxis ska en risk anses föreligga i fall när en asylsökande exempelvis har uppgett under en asylutredning att hen inte kommer att återvända hem även om den får ett avslag på sin asylansökan, om personen tidigare avvek eller på annat sätt höll sig undan myndigheterna osv..

Däremot om man tittar på hur den här lagnormen tillämpas i praktiken av Migrationsverket visar det sig att den i princip är satt ur spel. Jag vill illustrera situationen denna situation med ett exempel ur verkligheten. Under min tid som asylhandläggare i Flen fick jag ett ärende som ingen ville ta sig an – en ny ansökan efter preskribering med ”sur place” skäl. Översatt från juridiska språket betyder det att en asylsökande som fick ett avslag på sin ansökan väntade i 4 år tills dennes beslut preskriberats och ansökte på nytt – denna gång med helt nya skäl som har uppkommit som resultat av den sökandens verksamhet i Sverige. Vanligtvis brukar de plötsligt bli politiskt aktiva, delta i demonstrationer, skriva regimkritiskt på Facebook osv. – allt för att de nya skälen skulle räcka vid nästa ansökan. Av någon anledning är detta tillvägagångssätt särskilt ofta förekommande hos asylsökande från Iran. Det finns till och med en förening i Stockholm som i princip helt består av asylsökande som väntar på preskribering och försöker att skapa sur place skäl under tiden.

Sådana ärenden brukar vara tidskrävande och komplicerade vilket är anledningen till varför handläggare på Migrationsverket försöker att undvika dem – glöm inte att den så kallade individuella lönesättningen helt beror på antal avverkade ärenden. I mitt fall var det en iranier som vid första ansökan inte hade uppgivit några asylskäl alls. Han sa istället följande:

– Jag vill inte ljuga och hitta på politiska asylskäl. Jag ska vara ärlig – jag sökte asyl därför att jag vill bo i Sverige. Alla har rätt att bo var de vill så jag vill stanna här.

Dessvärre förklarade han inte vidare av vilken anledning han valde att söka just asyl och erhålla Migrationsverkets bidrag istället för att söka arbete eller försöka att komma in på ett universitet vilket var gratis för utomeuropeiska studenter på den tiden. Föga förvånande fick han inget gehör hos Migrationsverket och blev nekad asyl. Trots ett lagakraftvunnet beslut höll han sig kvar i Sverige, bombarderade verket med ansökningar om verkställighetshinder, periodvis avvek och även blev inblandad i brottsligheten.

Hans nya sur place skäl räckte inte för ett uppehållstillstånd. Dessutom var risken påtaglig att han både skulle avvika och återfalla i brottsligheten. Därför var det angeläget att tillämpa bestämmelsen ovan i det här fallet.

Rent praktiskt ska bestämmelsen fungera den på följande sätt: när den sökande kallas in till Migrationsverket för delgivning av sitt beslut tas den i förvar direkt på platsen av polisen som på det sättet utför Migrationsverkets begäran om handräckning och transporterar den till ett förvar. Givetvis står rätten att överklaga Migrationsverkets beslut kvar men i de här fallen går alla överklaganden före i kön och blir klara inom ett par månader. Därefter verkställs utvisningsbeslutet.

Det låter som ett effektivt system för att snabbt verkställa utvisningsbeslut för exempelvis kriminella asylsökanden eller dem som har kopplingar till terrorgrupper. I verkligheten har dock bestämmelsen slutat fungera för flera år sedan.

När jag skrev asylbeslutet för iraniern klart tog det stopp – ingen beslutsfattare ville sätta sin signatur under ett asylbeslut med förvarstagande. Förklaring som jag har fått var: ”Vi gör inte så här längre. De kommer ju att ringa oss från Stockholm.” Så det blev inget förvarsbeslut för den här mannen trots att det fanns stöd för det i lagen. Jag vet inte vad den här mannen gör idag, om han fortsätter uppehålla sig i landet som så kallad ”papperslös” eller om fler människor i Sverige tog skada av honom till följd av denna oförmåga att fullfölja Utlänningslagen – därför att någon kan ”ringa från Stockholm”.

Jag kan tänka mig att tankarna gick på liknande sätt även i fallen med den eritrean som högg ihjäl två personer på IKEA och med den uzbekiske terroristen. I båda fallen verkar det föreligga en omfattande historik av lagöverträdelser, larmsignaler och indikationer på att personer kan utgöra en samhällsfara. Trots allt detta har de aldrig satts i förvar vilket hade besparat de oskyldiga liv.

Fenomenet med hämndaktioner av asylsökande som får ett avslagsbeslut är inte unikt för Sverige. T.ex. år 2013 mördade en asylsökande från Södra Sudan tre personer på en buss i Norge som hämnd för ett avvisningsbeslut. Problematiken i Sverige kommer att förvärras i takt med åtstramningar inom asyl, färre bifall och – inte minst – på grund av det stora antalet asylsökande som Sverige har tagit emot. Är det inte dags för Migrationsverket att se över sin praxis och utarbeta tydliga kriterier för förvarstagande som stöd för asylhandläggare för att förhindra att fler liv går förlorade?

Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (de första fyra siffrorna är clearingnr)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Advertisements

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

4 thoughts on “Om förvarstagande av asylsökande”

  1. Mycket intressant. Jag har också läst UL, undrat varför vissa lagrum inte tycks utnyttjas, gissat på att Migrationsöverdomstolens praxis är sådan. Nu vet jag mer. Varför ingriper ingen utanför verket (t ex JK, Riksrevision, Justitiedepartementet)? Eller mer naturligt, Mig.verkets politiska nämnd, som borde kunna driva opinion trots att den inte har formell makt.

    Gilla

    1. Riksrevision verkar inte vara intresserat av att granska Migverket – de är kanske rädda för vad som kan avslöjas. Frågan är ju känslig. Eller åtminstone har varit sådan före terrordådet. Ingen vill få sin karriär förstörd genom uthängning i Aftonbladet mm som förespråkare av inlåsning av människor på flykt och därmed hatare av mänskliga rättigheter

      Gilla

  2. Hej!

    Vilka är det som ringer från Stockholm och vill låta vargarna gå fritt bland fåren? Akilov får stanna i Sverige för att han körde över fyra europeer. Okey inlåst men fängelse i Sverige är bättre än fängelse i Uzbekistan eller Ryssland. Han får halalmat tre gånger dagligen, bönetider med trosfränder….

    Vänlig hälsning

    Helene Balsberg

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s