Migrationsverket erkänner: problemet med religiös handläggning finns

Migrationsverket har nu besvarat mitt inlägg om religiös handläggning på verket på begäran av Ramona Fransson. Ramona har skickat min text till myndigheten och bad att kommentera den. Mina uppgifter i inlägget bekräftas i stort sett helt i svaret. Exempelvis medger Migrationsverkets representant att det inte finns några interna riktlinjer kring synliga religiösa symboler vid tjänsteutövningen. Vidare berättar myndigheten i svaret att frågan är mycket kontroversiell:

”Det är inte svårt att tänka sig att människor som flytt undan religiöst förtryck eller fördrivits genom så kallad etnisk rensning kan hysa misstänksamhet och reagera negativt på synliga uttryck för myndighetsföreträdares religiösa, etniska eller politiska hemvist. Det kan röra sig om klädesplagg, smycken, märken eller tatueringar och föremål i rummet som t ex affischer, foton eller prydnadssaker.”

Det bekräftas även att det fördes diskussioner kring frågan:

”Frågan om Migrationsverket ska ha riktlinjer på området för all personal har varit föremål för återkommande diskussioner, liksom frågan hur synliga uttryck för religiös eller politisk uppfattning eller etnisk tillhörighet påverkar den enskilde sökande.”

Det är dock oklart varför diskussionerna inte har lett till något beslut trots att det går att utläsa av svaret att det var uppenbart även för Migrationsverket själva att synliga religiösa symboler vid tjänsteutövningen kan leda till minskat förtroende till verkets personal och asylprocessen i stort. Myndighetens representant är inte behjälplig med att besvara den uppenbara följdfrågan: varför gör ni inget trots alla diskussioner?

Som alltid med denna typ av svar är det mest intressanta vad man försöker att tysta och undvika att prata om än det faktiska innehållet. Det märks genom svaret att representanten för verket är noga med att inte reagera på den stora elefanten som inte ens ryms i rummet – nämligen hur handläggarnas religiösa övertygelser påverkar deras beslutsfattande i asylärenden. Exempel på detta har jag beskrivit i mitt förra inlägg i ämnet. Istället för att besvara det viktigaste föredrar Migrationsverket att prata om synliga symboler och klädesplagg. Visst, det är viktigt – men kanske inte lika viktigt som en korrupt och partisk asylhandläggning?

Läsaren får nöja sig med att Migrationsverket ”arbetar efter den gemensamma värdegrunden”. Samtidigt lyfter verket upp att anställda vid myndigheten har samma friheter som alla andra medborgare – exempelvis åsikts- och religionsfrihet. Migrationsverket erkänner att en uppdelning mellan anställdas friheter som medborgare och kravet på opartiskhet som statligt anställda ”kan kännas svår att göra men är nödvändig för att den offentliga förvaltningen och domstolarna ska fungera enligt utgångspunkterna i grundlagarna.” Det uppges ingen information på hur Migrationsverket kontrollerar att den här uppdelningen verkligen fungerar vid asylprocessen. Förklaringen till varför är enkel: det finns inget att säga om det eftersom några sådana kontroller överhuvudtaget inte existerar.

Som alltid strävar (läs – hoppas) Migrationsverket efter att opartiskheten upprätthålls av sig själv. En särskild tankekultur lyser igenom svaret: det finns väl ingen anställd som inte vill att den offentliga förvaltningen ska fungera enligt grundlagen? Något annat vore extremt dumt och farligt att tänka sig.

Hela svaret finns att läsa nedan:

”Hej Ramona!

Tack för ditt mejl.

I Sverige är det riksdagen som efter allmänna fria val bestämmer vilken flyktingpolitik Sverige ska ha och vilka lagar som ska finnas. När det gäller utländska medborgares rätt att få stanna i Sverige så regleras detta i utlänningslagen.

På Migrationsverket finns idag inga interna riktlinjer på området för Migrationsverkets personal som arbetar i Sverige. För mer information om ställningstagandet som gäller för politiska och religiösa symboler på Migrationsverket, se etiska rådets uttalande: http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Var-organisation/Etiska-radet/Fragor-till-etiska-radet/Etiska-radet/2014-10-30-Fraga-till-etiska-radet-om-anvandande-av-religiosa-och-politiska-symboler—pa-arbetet.html.

Migrationsverket arbetar efter den gemensamma statliga värdegrunden som har hämtat sina principer från regeringsformen. Den föreskriver objektivitet, och likabehandling samt respekt och medmänsklighet. Som företrädare för en myndighet är det viktigt att vara och uppfattas som opartisk, saklig och konsekvent. En statsanställd ska sköta sina uppgifter med såväl sin egen som andras integritet för ögonen.

Varje statligt anställd har, liksom alla andra medborgare, en grundlagsskyddad åsiktsfrihet och religionsfrihet men i sin egenskap av företrädare för myndigheten är den anställde skyldig att hålla sina personliga åsikter utanför.

En sådan uppdelning kan kännas svår att göra men är nödvändig för att den offentliga förvaltningen och domstolarna ska fungera enligt utgångspunkterna i grundlagarna. Den statsanställde får aldrig i sitt arbete agera på ett sådant sätt att förtroendet för den enskilde anställdes eller myndigheternas saklighet och opartiskhet kan rubbas.

Friheterna gäller såväl för den anställde själv, som för hans eller hennes kollegor och för den enskilde medborgaren. Rättigheterna gäller även för andra som vistas i Sverige än svenska medborgare, förutsatt att de inte inskränks genom särskild lag. I Europadomstolens praxis har den enskildes positiva religionsfrihet på arbetsplatsen ställts mot omgivningens, dvs. arbetsgivarens, de anställdas och besökares, negativa religionsfrihet, nämligen deras önskan att på arbetsplatsen slippa bli konfronterade med religiösa manifestationer i någon form .

Migrationsverkets anställda möter i sitt arbete människor från skilda kulturer och religioner och som har kommit till Sverige av orsaker som bottnar i religiösa, politiska och/eller etniska konflikter och förföljelse. Det är inte svårt att tänka sig att människor som flytt undan religiöst förtryck eller fördrivits genom så kallad etnisk rensning kan hysa misstänksamhet och reagera negativt på synliga uttryck för myndighetsföreträdares religiösa, etniska eller politiska hemvist. Det kan röra sig om klädesplagg, smycken, märken eller tatueringar och föremål i rummet som t ex affischer, foton eller prydnadssaker. Migrationsverket har idag inga interna riktlinjer på området förutom när det gäller personal som reser utomlands på uppdrag att verkställa utvisningsbeslut. I Manualen för utrikes eskort personal sägs följande beträffande uppträdande och klädsel:

Vid eskortuppdrag representerar personalen Migrationsverket under hela resan, även efter utfört eskortuppdrag. Personalen ska därför följa Migrationsverkets värderingar. Det är viktigt att vi ger ett korrekt och trovärdigt intryck.

Under uppdraget bär eskortpersonalen proper och för uppdraget anpassad klädsel. Det är angeläget att även beakta kulturella hänsyn vad gäller klädsel, smycken, religiösa symboler och liknande under resan. Kvinnor som reser till muslimska länder bör ta med slöja/sjal.

Under hemresan bärs diskret och vårdad klädsel.

Frågan om Migrationsverket ska ha riktlinjer på området för all personal har varit föremål för återkommande diskussioner, liksom frågan hur synliga uttryck för religiös eller politisk uppfattning eller etnisk tillhörighet påverkar den enskilde sökande. Den mest konkreta risk som kan identifieras är att den enskilde genom ett minskat förtroende för myndigheten får svårare att ta tillvara sina rättigheter.

Med vänlig hälsning

Elshan Rajabion

————————-

Migrationsverket”

Swish: 070-4396358

Bankkonto: 4051 20 96933 (clearingnr är de första fyra siffrorna)

Donera valfritt belopp med kort via Paypal:


PayPal - Det tryggare, enklare sättet att betala online!

Bli månadsgivare:


Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s