Jag var (och är fortfarande) villig att publicera SVT:s migrationskorrespondent Stina Blomgrens svar på mitt inlägg ”I sanningens tjänst” som belyste vissa minst sagt tveksamma moment i hennes journalistiska arbete. I inlägget beskriver jag omständigheter som tyder på att Stina Blomgren i själva verket kan vara en asylaktivist som vinklar sina reportage för uppnå politiska syften. Med tanke på hennes framstående position som ”migrationskorrespondent” i public service kan detta vara skadligt för en objektiv bevakning av migrationsfrågor på SVT.
Trots att min villighet att publicera hennes svar förmedlades bland annat genom gemensamma bekanta i journalistkåren hörde Blomgren aldrig av sig. Det hör inte till vanligheter att man väljer att inte bemöta kritik och anklagelser när man får en möjlighet till det. Därför blev jag en aning förundrad över hennes tystnad – dock inte nu längre. En läsare av den här bloggen kontaktade Blomgren på egen hand och fick ett svar som han låtit mig att publicera och som ni kan läsa på bilden ovan.
Låt mig påminna om att det ursprungliga inlägget handlade om att en central uppgift i Stina Blomgrens rapportering om syriska migranter i Egypten – nämligen om att en grupp av dessa tvångsutvisades tillbaka till Syrien och greps direkt efter ankomsten – var falsk enligt intervjupersonen Mahinour Al-Masry som uppgavs ha sagt detta. Det var just denna uppgift som har gjort att nyheten fick en stor spridning i Sverige och återpublicerades av flera medier.
I svaret påpekar Blomgren att det inte bara var hon utan även Sverige Radios Cecilia Uddén och flera andra icke-nämnda ”internationella korrespondenter” som besökte polisstationen och pratade med migranterna. Och det stämmer, ja, – åtminstone vad gäller Uddén, för jag inte har lyckats hitta några andra internationella korrespondenter som Blomgren hänvisar till. Uddén har dock aldrig påstått att en grupp syrier (eller rättare sagt syriska palestinier) utvisades till Syrien med tvång och greps – just den uppgift som Blomgren sägs ha förfalskat.
Vidare citerar Blomgren två rapporter från Amnesty som handlar om att syriska migranter diskrimineras och har ett generellt dåligt anseende i Egypten. Det nämns även i försiktiga ordalag att en grupp palestinier utvisades till Syrien samt att ”Many are believed to have been detained at the Palestine Branch of Syrian Military Intelligence in Damascus.” Jämför denna försiktiga ”are believed” med Stina Blomgrens kategoriska: ”I Syrien greps de direkt på flygplatsen.”
Med det sagt är Amnestys rapporter förstås en mycket tveksam journalistisk källa eftersom de oftast består av muntliga intervjuer som väljs ut och plockas ihop av Amnestys personal utifrån organisationens ideologiska premisser. I sitt svar använder Stina Blomgren ett välkänt trick: istället för att bemöta det jag har skrivit bemöter hon något helt annat. Är detta ett erkännande på att hon saknar bevis för att bemöta den egentliga anklagelsen?
Dock stannar hon inte där utan går över till en direkt lögn som dessutom är lätt att motbevisa. Hon påstår att: ”Han (jag – anm.) släpptes dock inte in och kunde inte intervjua de berörda flyktingarna.” Det är svårt för mig att förstå varför hon fick för sig att denna lögn skulle gå igenom men här är mina bilder inifrån Karmooz polisstation, Stina. Var så god:
I sammanhanget bör det noteras att mina funderingar angående den märkliga nyhetsvärderingen av Blomgren där nyheter om att en svensk ambassadör från samma ambassad som Stina bor på hade dömts för tagande av muta tystades ned lämnas utan svar. Detsamma gäller min fråga om hur Blomgren tänkte granska ambassadens verksamhet när hon samtidigt bodde på ambassadens territorium och befann sig i en beroendeställning gentemot ambassadören i fråga. Som sagt är jag inte längre förvånad över Blomgrens ovilja att bemöta mina anklagelser offentligt. Det kan vara så att hon helt enkelt inte har ett bättre svar än detta.
Den här bloggen existerar tack vare era donationer. Alla bidrag går oavkortat till att utveckla den och satsa på aktuella reportage och granskningar främst om migrationen och medier. Om ni gillar mina texter och vad jag gör stöd gärna!
Swish: 070-4396358
Bankkonto: 4051 20 96933 (clearingnr är de första fyra siffrorna)
Donera valfritt belopp med kort via Paypal:
Bli månadsgivare:
Egor Putilov 
Hej Egor!
Jag skickade ditt senaste inlägg om Migrationsverket till just dem och ställde frågan: Är detta sant? Svaret blev goddag yxskaft! Här är min fråga, ditt inlägg och deras svar! Huvudlöst!
Hej Ramona!
Tack för ditt mejl.
I Sverige är det riksdagen som efter allmänna fria val bestämmer vilken flyktingpolitik Sverige ska ha och vilka lagar som ska finnas. När det gäller utländska medborgares rätt att få stanna i Sverige så regleras detta i utlänningslagen.
På Migrationsverket finns idag inga interna riktlinjer på området för Migrationsverkets personal som arbetar i Sverige. För mer information om ställningstagandet som gäller för politiska och religiösa symboler på Migrationsverket, se etiska rådets uttalande: http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Var-organisation/Etiska-radet/Fragor-till-etiska-radet/Etiska-radet/2014-10-30-Fraga-till-etiska-radet-om-anvandande-av-religiosa-och-politiska-symboler—pa-arbetet.html.
Migrationsverket arbetar efter den gemensamma statliga värdegrunden som har hämtat sina principer från regeringsformen. Den föreskriver objektivitet, och likabehandling samt respekt och medmänsklighet. Som företrädare för en myndighet är det viktigt att vara och uppfattas som opartisk, saklig och konsekvent. En statsanställd ska sköta sina uppgifter med såväl sin egen som andras integritet för ögonen.
Varje statligt anställd har, liksom alla andra medborgare, en grundlagsskyddad åsiktsfrihet och religionsfrihet men i sin egenskap av företrädare för myndigheten är den anställde skyldig att hålla sina personliga åsikter utanför.
En sådan uppdelning kan kännas svår att göra men är nödvändig för att den offentliga förvaltningen och domstolarna ska fungera enligt utgångspunkterna i grundlagarna. Den statsanställde får aldrig i sitt arbete agera på ett sådant sätt att förtroendet för den enskilde anställdes eller myndigheternas saklighet och opartiskhet kan rubbas.
Friheterna gäller såväl för den anställde själv, som för hans eller hennes kollegor och för den enskilde medborgaren. Rättigheterna gäller även för andra som vistas i Sverige än svenska medborgare, förutsatt att de inte inskränks genom särskild lag. I Europadomstolens praxis har den enskildes positiva religionsfrihet på arbetsplatsen ställts mot omgivningens, dvs. arbetsgivarens, de anställdas och besökares, negativa religionsfrihet, nämligen deras önskan att på arbetsplatsen slippa bli konfronterade med religiösa manifestationer i någon form .
Migrationsverkets anställda möter i sitt arbete människor från skilda kulturer och religioner och som har kommit till Sverige av orsaker som bottnar i religiösa, politiska och/eller etniska konflikter och förföljelse. Det är inte svårt att tänka sig att människor som flytt undan religiöst förtryck eller fördrivits genom så kallad etnisk rensning kan hysa misstänksamhet och reagera negativt på synliga uttryck för myndighetsföreträdares religiösa, etniska eller politiska hemvist. Det kan röra sig om klädesplagg, smycken, märken eller tatueringar och föremål i rummet som t ex affischer, foton eller prydnadssaker. Migrationsverket har idag inga interna riktlinjer på området förutom när det gäller personal som reser utomlands på uppdrag att verkställa utvisningsbeslut. I Manualen för utrikes eskort personal sägs följande beträffande uppträdande och klädsel:
Vid eskortuppdrag representerar personalen Migrationsverket under hela resan, även efter utfört eskortuppdrag. Personalen ska därför följa Migrationsverkets värderingar. Det är viktigt att vi ger ett korrekt och trovärdigt intryck.
Under uppdraget bär eskortpersonalen proper och för uppdraget anpassad klädsel. Det är angeläget att även beakta kulturella hänsyn vad gäller klädsel, smycken, religiösa symboler och liknande under resan. Kvinnor som reser till muslimska länder bör ta med slöja/sjal.
Under hemresan bärs diskret och vårdad klädsel.
Frågan om Migrationsverket ska ha riktlinjer på området för all personal har varit föremål för återkommande diskussioner, liksom frågan hur synliga uttryck för religiös eller politisk uppfattning eller etnisk tillhörighet påverkar den enskilde sökande. Den mest konkreta risk som kan identifieras är att den enskilde genom ett minskat förtroende för myndigheten får svårare att ta tillvara sina rättigheter.
Med vänlig hälsning
Elshan Rajabion
————————-
Migrationsverket
Kundtjänsten
Telefon 0771 – 235 235
Vänligen observera att du inte kan svara på detta mejl. Om du har följdfrågor ber vi dig istället skicka ett nytt mejl via webbformuläret på vår webbplats http://www.migrationsverket.se/e-post
http://www.migrationsverket.se
—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Ramona.Fransson@telia.com [mailto:Ramona.Fransson@telia.com]
Skickat: den 10 mars 2017 08:55:23
Till: Noreply-Ovrigt-Migrationsverket
Ämne: Ramona Fransson
Min fråga:
Hej!
Nedan följer en text författad av Putilov, som tidigare varit anställd på Migrationsverket. Jag vill veta vad som är sant i artikeln.
”Under min tid som asylhandläggare på Migrationsverkets enhet i Flen stötte jag på flera exempel av hur religion påverkar hanteringen av asylärenden. Bland annat hade vi några kvinnliga handläggare som bar en heltäckande slöja. Personligen tycker jag att religiösa symboler överhuvudtaget inte bör förekomma i en statlig verksamhet vare sig det handlar om ett kors, en slöja eller något annat. Det är lätt att föreställa sig vad människor som exempelvis flydde undan Islamiska staten kan känna när de möts av en beslöjad handläggare – särskilt om deras asylskäl gäller deras engagemang mot religiöst förtryck.
En av dessa handläggare bjöds in regelbundet av UD för att delta i diverse rundabord och allehanda diskussioner som handlade om integration och engagemang bland svenska ungdomar. Av någon anledning ansåg Utrikesdepartementet att en religiös kvinna i heltäckande slöja är en bra representant för unga svenskar med invandrarbakgrund. Det stämmer nog knappast så den bedömningen ligger på UDs samvete.
Under resorna brukade kvinnan lägga upp sina selfies på Instagram och Facebook. En typisk text tillhörande bilderna löd så här: ”På väg till en konferens i Geneve för att hjälpa flyktingar och förbättra världen” med en platsanvisning i SAS Business Class Lounge. Därför blev det knappt en överraskning när kvinnan dök upp i Migrationsverket fd generaldirektör Anders Danielssons stab som hans personliga assistent.
Ett annat exempel ur Migrationsverkets rekryteringar som lätt kan ifrågasättas var en annan handläggare som under tiden för rekryteringen varit aktiv i Imam Ali Islamic Centre – en kontroversiell organisation som bland annat stod bakom en demonstration mot yttrandefriheten 2012. Mannen var en aktiv deltagare i demonstrationen och även gav en del kommentarer. På en av pressbilderna förekommer han, hållandes i en banderoll med följande text: ”Yttrandefriheten får inte kränka mig”.
Allt detta var fullt googlebart på hans namn vid tiden för anställningen. Ändå fick han jobbet som asylhandläggare. Som enskild asylhandläggare gjorde jag ingen genomgång av hans beslut. Det ingick inte heller i mina arbetsuppgifter. Dock kan man höra en del i fikarummet.
Vid ett tillfälle engagerade han sig för en kvinna som hade blivit dömd för grov narkotikasmuggling. Hennes man som hade en gedigen brottskarriär bakom sig dömdes för brottet till fängelse och utvisning. Kvinnan dömdes endast för medhjälp och eftersom det var hennes första brott slapp hon ett frihetsberövande. När det blev dags att ansöka om en förlängning av uppehållstillstånd för henne lutade det åt att hon skulle få ett avslag – Utlänningslagen förbjuder nämligen att bevilja ett permanent uppehållstillstånd till personer som var inblandade i grov brottslighet i Sverige. Handläggaren i fråga tog dock henne i försvar och drev fallet stenhårt. Han körde över flera beslutsfattare som var tveksamma och till slut blev det en seger för honom: han fick igenom ett beslut med ett temporärt uppehållstillstånd för henne som skulle öppna vägen för PUT vid nästa ansökning. Han motiverade sitt engagemang med att ”en fru alltid ska följa sin man”. Eftersom mannen hade suttit i ett svenskt fängelse borde kvinnan också få finnas vid hans sida, menade han. Paret kom ursprungligen från Bosnien. Mannen arbetar på Migrationsverket än idag.
Exempel på hur den religiöst färgade handläggningen skadade rättssäkerheten i asylärenden på Migrationsverket är tyvärr många. Jag beskrev problematiken mer översiktligt i ett tidigare inlägg som kan läsas på följande länk.
Övriga personalens arbetsmiljö påverkades av tilltagande religion genom att exempelvis personalens vilorum togs i anspråk som ett bönerum. Det blev även en konstig stämning under fikapauser där religiösa handläggare försökte övertyga andra i Koranens överlägsenhet och islams fördelar. Inget fel med det om Koranen samtidigt inte fördömde personer tillhörande andra religioner och ateister, homosexuella och heretiker – och det är just dessa grupper som de religiösa handläggarna hade att besluta om. Det är djupt problematisk när lagar vid tjänsteutövning på en svensk myndighet ersätts med Koranen.”
Tack på förhand
Mvh
Ramona Fransson
Namn:
Ramona Fransson
E-postadress:
Ramona.Fransson@telia.com
GillaGilla
Tack Ramona! Får jag publicera svaret som ett separat inlägg?
GillaGilla