Fler ensamkommande borde kunna återvända

I tisdags aviserade regeringen kraftiga begränsningar av rätten till asyl. Åtstramningarna riktar sig inte minst mot ensamkommande barn, vars mottagning står för huvuddelen av kostnadsökningen på migrationsområdet.

För tre år sen, 2012, kom drygt 3500 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. I år förväntas 30 000 komma. Kostnaderna för mottagningen av denna grupp har skenat och beräknas öka till 25 miljarder kronor i år, jämfört med 2 miljarder år 2012. I och med att kommuner upphandlar platser på HVB-hem för upp till 6000 kronor per barn per dygn i stället för 1900 kronor, som är budgeterade av staten, kommer slutnotan att bli mycket högre. Trots den stora ökningen har Migrationsverket fram tills nyligen inte visat något intresse i att utreda orsakerna.

Nu som tidigare har de flesta asylsökande ungdomarna sitt ursprung i Afghanistan. De flesta av dem har bott i Iran under en längre tid, många har ett uppehållstillstånd där. Dock anses de vara afghanska medborgare och deras asylskäl prövas mot Afghanistan. Eftersom de flesta lämnade hemlandet som småbarn eller till och med föddes i Iran kan de omöjligen ha individuella asylskäl mot Afghanistan. Det ger avtryck i statistiken: cirka 60 procent av bifall för afghanska asylsökande ungdomar år 2014 var så kallade G-klassbeslut, alltså att ett permanent uppehållstillstånd beviljas men inte på grund av skyddsskäl utan därför att en utvisning bedöms omöjlig att genomföra.

Lagen kräver ett ordnat mottagande i hemland vid utvisning av underåriga och Afghanistan bedöms sakna ett sådant. Dessutom går det inte att eftersöka barnens familj i Iran eller Afghanistan om de inte vill lämna information om familjen, vilket de sällan vill. En del EU-länder har löst detta genom att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, vilket den svenska regeringen också föreslog i tisdags.

I ett försök att bygga upp ett fungerande mottagningssystem gick Norge, Nederländerna, Storbritannien och Sverige 2011 samman för att starta ett mottagningscenter i Kabul, som skulle erbjuda boende åt återvändande ungdomar tills de kunde återförenas med sina familjer. Projektet, ERPUM, leddes av Migrationsverket och var nästan i hamn 2013, då afghanska flyktingministeriet erbjöd passande lokaler. Dock uppstod problem när flyktingministeriet begärde ”för mycket” pengar för driften av boendet. Migrationsverket valde att hoppa av förhandlingarna, trots att sådant center hade kunnat minska asyltrycket betydligt i dag. Projektet avslutades formellt den 30 juni 2014.

En fråga man ställer sig är hur mycket pengar som var ”för mycket” för driften av boendet? Jämfört med de 25 miljarder per år vi nu kan få betala för mottagandet av ensamkommande barn?

Migrationsverket har också visat oförklarlig passivitet då det gäller de marockanska ungdomar och unga män som bor på gatan i Stockholm och andra storstäder. Bara i Stockholm beräknar polisen deras antal till 200-300. Många av dem lever i en tillvaro som kantas av våld, otrygghet och kriminalitet.

De saknar en laglig grund för att vistas i Sverige. Men enligt Migrationsverket är det även här ”omöjligt” att utvisa, även dem som dömts för grova brott. Under åren 2013-2015 har bara en person utvisats till Marocko. Trots att problemet var känt på verket sedan minst 2012 och har eskalerat med åren har Migrationsverket inte ens begärt UD om hjälp för att sätta tryck på Marocko.

Anders Danielsson säger sig värna asylrätten. Däremot verkar det som att resultatet av hans arbete är raka motsatsen. Som myndighetens högsta chef bär han ansvar för de misstag som begåtts under hans ledning.

Artikeln skriven för Aftonbladet

Annonser

Författare: Egor Putilov

Jag började arbeta på Migrationsverket i november 2012 som mottagningshandläggare för barn utan vårdnadshavare (som omnämns i medier som ”ensamkommande flyktingbarn”) i Örebro. Då tog jag hand om så kallade ”mottagningens utredningssamtal” som syftade till att utreda barnens hemvist, resväg och familjebild. Samtidigt fick vi hjälpa till i några återvändandeärenden. Maj 2013 började jag jobba som asylhandläggare i Flen – i mina arbetsuppgifter ingick att genomföra asylutredningar, värdera bevis, förbereda och skriva beslut i asylärenden. Jag avslutade min tjänst på verket i mars 2015. Jag jobbar även som frilansjournalist sedan 2010. Mitt fokus ligger på Mellanöstern, postsovjetiska republiker och migration. Bland mina uppdragsgivare var Aftonbladet, Expressen, SvD, Arbetaren och andra tidningar samt Sveriges radio. Som journalist rapporterade jag om arabiska våren från Syrien och Egypten, om Majdan och från östra Ukraina, samt från andra oroshärdar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s