”Nu ska vi lyssna på vad en vetenskapsman har att säga”. Så presenterades Hans Rosling i måndagens Aktuellt. På senare tid har professorn i internationell hälsa, Hans Rosling, blivit efterfrågad av medierna som expert på migration.
Hans karriär som migrationsexpert började först i sociala medier för att sedan kulminera på SVT där han oemotsagd fick sprida grova faktafel välsignad av sin professorstitel på bästa sändningstid.
Det är svårt för gemene medborgare att hänga med i svängarna i den komplexa migrationsdebatten, därför tilltalar Roslings sätt att förenkla komplicerade skeenden säkert många.
Dock gagnar det knappt någon om felaktiga påståenden blir utgångspunkten för debatten. Därför är det dags att reda ut några grundläggande saker.
Grundbulten i Roslings teori om migrantkrisen är det så kallade transportöransvaret – en princip som enligt honom infördes av EU-kommissionen år 2001 och som innebär att flygbolag är skyldiga att betala höga straffavgifter om de transporterar migranter utan giltiga inresetillstånd till EU.
Således, om direktivet avskaffas kommer migranterna att kunna köpa billiga flygbiljetter och resa direkt till EU utan att använda sig av hänsynslösa människosmugglare. I själva verket tillämpas transportöransvaret över hela världen och har blivit en branschstandard. I Kanada, Australien och USA infördes principen på 1950-talet medan det i Europa skedde i slutet på 1980-talet.
Hans Rosling framställer transportöransvaret som en byråkratisk bagatell som hindrar att liv räddas. Egentligen är det en del av en mekanism som reglerar invandringen.
Att avskaffa transportöransvaret innebär fri invandring. Då kan vem som helst komma till EU utan inresetillstånd – det enda som skulle då krävas är en flygbiljett.
Anledningen till att migranterna tar farliga omvägar till EU är regleringen av invandringen – en princip som alla riksdagspartier inklusive de mest liberala V, MP och C har ställt sig bakom.
Huruvida fri invandring ska tillåtas eller ej är en diskussion som är välbehövlig. Dock i intellektuell hederlighets namn ska den bredare publiken vara införstådd med att avskaffandet av transportöransvaret inte handlar om en mindre teknisk fråga, utan om fri invandring.
Hans Rosling påstår även att migranterna har rätt att komma in i EU när de har flyktingstatus. Det han inte nämner är att det är just det som de saknar.
Flyktingstatus är mer ett juridiskt begrepp som definieras av Genevekonventionen i denna kontext än en figur i retoriken.
Enligt konventionen är det medlemsländernas migrationsmyndigheter som får erkänna flyktingstatus efter en prövning av skyddsskäl. Det betyder att för att få en sådan prövning ska de som söker asyl först infinna sig på en medlemsstats territorium – alltså inne i EU. Inga flyktingar får sin status per automatik.
Roslings förmåga att underhålla publiken med utvalda och smått chockerande statistiska uppgifter imponerar – men för en seriös debatt om flyktingkrisen krävs inte bara gripande retorik utan även grundläggande kunskaper i ämnet.
Att bilda sig en uppfattning om migrationssystemet genom hans föreläsningar är som att utbilda sig till läkare genom att lyssna på en pratradio.
Dessvärre verkar det som Centerns partiledare Annie Lööf gjort just det när hon i veckan meddelade att hon vill se över reglerna för transportöransvar.
Det är djupt problematiskt när politiken börjar bygga på felaktiga premisser uppsatta av en showman.
Artikeln skriven för Dagens Samhälle
Egor Putilov 